Skrivet av: dreamalive | juni 17, 2008

Ett år idag

Ett år idag

Ett år sedan vi lämnade Helsingborg hamn. Och kom till Gilleleje:

Fick hamnbesök idag i Rota av svensk trevlig familj från Uppsala på semester här två veckor. Fick frågor. Frågade Tassa och Tiago om bästa minnena. Santeney svarade de båda. Och delfinerna. Här är vi i Santeney i mitten på september 2007, lite öster om mitten av Frankrike.


…och Tiagos favvo Wangerooge, Frisiska öarna;
dreamalive_tiago.jpg

Tassa minns gärna Marocko, men de bilderna har ni ju just sett.

Nunos bästa från det här året; – ”Inte en aning! Faktiskt inte en aning! Vattnet i PortBou?”

Jenny älskade Costa Brava kusten:

Alla älskade delfinerna, utom Spirit som ansåg oss invaderade.Tiagos små tår och delfiner:
Här är delfinerna i repris, med alldeles för lågt redigerad ljudvolym på rösterna eftersom Nuno tyckte det var omacho att han nästan grät……:(höj ljudet!)

Men när vi börjar prata om det, och tittar på bilderna så är det så MYYYYYYCKET!!!!! …som alla äventyr på kanalerna förra sommaren med Michel och Nadja…;

Stunder tillsammans med vänner:


Men ändå är det inte bara de goda minnena vi gärna minns. Sjösjuketillvaron på durken/golvet inne i Siska på Nordsjön;

De stora vågorna mot kusten när det var vindstilla i dimman och motorn slutade fungera i Rosenbukten;

En annan fråga idag var hur vi hanterar dåligt humör och bråk ombord på så liten yta. Vi gled undan från ämnet genom tacksamhet för vår kärleksmaskin Spirit, men svaret är kanske;

Att rida ut stormen. Eller att undvika den.

Bra böcker, bra filmer och bra musik har räddat oss flest gånger. Favorit i repris:

Utan vänner hade det inte blivit någon resa. Ni där hemma, och de som vi mött på vägen.Och här Michel och jag, som kom och mötte i Stockholm med Nadja, när jag var hemma om (de är i Medelhavet och seglar nu hoppas vi). På bilden är Nuno med i mobilen i Michels öra:

Och ni där hemma som vi träffat här på er semester (som åker motorbåt i Skälderviken nu hoppas vi):



Och så fick jag en sista fråga som jag tänkte vidare på för jag märkte att jag inte hade ett svar som kunde anses som vettigt. Hur var min plan för hur jag skulle göra om det hände något med Nuno så att jag skulle bli tvungen att ta över om jag inte kunde segla?! Jag hade ju aldrig seglat innan- Hur tänkte jag??

Jaaaaaa-aaaa……

Eeeh, jag var rädd, och….eeeh….

När det var som värst var jag på väg hem.

Fast när det var ännu värre så bet jag ihop och klarade av det på något sätt.

Och kapten Nuno har funnits där hela tiden än så länge, så ….

Skulle jag förberett mig mer hade jag kanske inte kommit iväg.

Nu är vi lite mer förberedda för nästa äventyr.

Och – övertygat gemensamt nehej-skratt – vi gör inte om Medelhavet på vintern på länge kan vi lova!!!

Imorgon fortsätter vi till Mazagón, och i övermorgon hoppas vi på gränsfloden Guadiana mellan Spanien och Portugal.


Responses

  1. Det är alltis så himla spännande att få dela era upplevelser och fantastiska bilder!! Vi har det bra och sommaren är skön att vakna till!! Må gott, Cecilia m familj


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: