Skrivet av: dreamalive | maj 20, 2008

Tillbaka (ofta använd rubrik…)

Alldelles borta himma
Halloj! Jag är hemma i huset i byn i landet i norr!
Känns r-i-k-t-i-g-t konstigt. Som om jag alltid varit här de senaste trettio åren.
Men på färjan från Helsingör blev det för mycket, och jag hyperventilerade, och Nuno-Älskling ringde såklart just då när jag skulle låsa in mig på toaletten tvungen och sätta mig ner en stund, men istället stod jag där vid vaskarna och snyftade med mobilen i örat och tanterna tittande på mig. Sedan satt jag för mig själv och tittade ut över sundets vita vågkammar som drev på rätt bra, och såg att jag såg på havet med helt andra ögon än för ett år sedan, och visste att jag blivit en seglare; oerfaren i mycket men rätt erfaren ändå.

Så kom en fransman och började konversera mig, och då kände jag mig lite mindre vilsen när mängden Sverige och svenska talat omkring mig, balanserades med franska och Frankrike. Drömde mig tillbaka till kanalerna och försökte förklara på min dåliga franska. Jag har nog blivit som seglare jag varit rätt trött på ibland – som bara pratar båtar och segelingsresor! Hjälp jag har blivit likadan, haha. Jamen så började jag iallafall hulka igen, och han försökte få till en date med mig samtidigt, men se det gick inte, och jag var helt absorberad av att se Sverige, Helsingborg och vår hemma hamn,

och Marina Plaza där Nuno jobbat så många år, och asfaltsrutan bakom, där han alltid brukade parkera, och… och folk tittade på mig som om det var något med mig, och jag vet inte vad det var med mig, och allt var så konstigt vanligt.
Jag var där med min kropp men inte i min kropp.
Det är det som är det som känns konstigt;
Jag är inte här, jag är inte där – var är jag!?

Har lovat hälsa alla, men drar mig för att gå ut och säga ”hej här är jag” för det känner jag inte att jag är. Har lovat ta foto på katterna, Kiwi och Jesus, och det har jag gjort, så Tassa och Tiago får se. Jesus har blivit en gammal farbror, och Kiwi är större, hårigare och ännu mer liten dam.

Mormor Ulla, mormor Ia och morfar Willie hälsar massor :-)!
Tog en bild av den klassiska bilden (för oss) av gammelmormor vid köksvasken genom fönstret:

Och här är en bild från Siskas vask full med snäckor till kvällsmat en av kvällarna innan jag åkte:

Jag har inte lyckats komma in på internet på ett tag, så därför kommer tankarna från sista tågbiten upp här under nu. Varje gång jag lagt in en massa Jenny-tankar blir jag så trött på mig själv, men sedan tar det inte så lång stund, så måste jag pränta ner saker ur mig igen. Ni behöver ju faktiskt inte läsa det! Det blir en blandning av privat dagbok, hälsningar hem, loggbok och whatever.

Grågrönt

SÅ GRÖNT! SÅ GRÅTT!

Vaknar på väg in i Hamburg och allt är så grönt och så fullt med så gröna träd! Väl inne däremot ruvar en dysterhet på stationen, så att jag blir tvungen att gå ut och ställa mig vid de färgglada blomsterstånden och kolla tempen på morgonsolen. Bestämmer mig för att en färskpressad juice och ett sexkronors toalettbesök bör hjälpa upp min sinnesstämning. Det är något med högljudd tyska i skorrande högtalare som stör mig. Och jag vet varför, och skänker en tanke åt våra segelvänner från Tyskland, som talar en mjuk lekfull tyska men hade en svår inre resa genom Frankrike. De håller alltid en låg profil och bär påtagligt på dåligt samvete för vad nazisterna gjorde.

Så på toaletten tog jag itu med mina inbyggda fördomar för att sluta känna mig så främmande från dessa stora bleka människor så annorlunda från satta korta spanjorer med spanskan som jag förstår. Jag vet ju att det är trams i min hjärna och att jag själv hör mer hemma i den förra gruppen än den senare. Borstade tänderna samtidigt som jag instruerade tysk efter tysk i hur man fick vatten ur kranen och luft ur blåstorken. Förstod faktiskt lite av tyskan att några av dem skämtade med varandra som ”bönderna som kommer till storstan”. Eftersom jag själv brukar vara lika fumlande och famlande med tekniska lösningar, kändes det nu bättre. Vaktade väskor, bidrog med småpengar till dem som saknade och visade igen vilka knappar man skulle trycka på för att tvätta och torka händerna. Kände mig mer hemma i Tyskland, och satte mig på tåget till Danmark. Bra humörhöjare att höja andras humör.

SÅ GRÅGRÖN!

Kunde inte få bort synen av Seine igår från min näthinna. Så stor och så grågrön. Och nu vet jag att vi klarar det, och att jag klarar det. Att mängden av okända problematiska situationer som vi hade framför oss när vi började resan, de går att klara på ett sätt: Ta det när det kommer, en sak i taget.
Alternativt kunde vi planerat bort alla problemen. Och stannat hemma.

Att paxa platser är ett av våra största samhälleliga problem.

På färjan Puttgarden-Rödby frågar jag paret i mitten av de tomma stolarna i solen där det är mer vindskyddat…hinner egentligen bara göra en ansats till att fråga, men de är beredda och skyddar stolarna de bevakar med ett snabbt ”Nej” och en stoppande gest. Omdirigerar mitt sökande och en äldre tysk man erbjuder mig plats vid hans bord. Det svenska medelålders paret blir allt oroligare när de vänner de uppenbarligen vaktar platserna till dröjer nere med shoppandet. Efter en lång stund, men plötsligt, har en svartklädd musiker tagit en av stolarna med sig en meter bort och satt sig med sitt svarta instrumentfodral och sina svarta solglasögon. Paret ser lite skakat ut, och killen i stolen ser fullständigt oberörd ut av sitt agerande att ta för sig utan att fråga om lov. Jag ler för mig själv och spanar ut över havet.
Det är precis sådant där paxande och klamrande vid de bästa platserna som de som har utövar för att inte bli de som inte har.
Vi har ett samhälle med paxade stolar, och stolväktare som är så skraja för att bli av med sina stolar. Så vad är det de fruktar i ett liv utan sina kära stolar? Jag tror inte att det är så genomtänkt. Jag tror inte de har tänkt längre än till ägandet av stolen, och att det är själva förlusten som skrämmer dem. Att de bara tar för givet att livet utan stolarna måste vara om inte hemskt så sämre. För stolarna är ju de bästa platserna. Och då måste logiskt sätt det bästa livet vara innehavet av stolarna, tänker jag att de omedvetet resonerar.
För de har liksom inte tänkt så långt som att dela med sig till varandra och byta plats då och då, det kan vara alldeles underbart gott.

Variation det är min politiska ståndpunkt för människor.
Fast min första reaktion på bortryckande av tillvarons stabilitet och trygghet inte är alls glad, utan tvärtom.
Och bevarande av naturens variation, det är oxå min politiska ståndpunkt, helt ovariabelt.
Det är tack vare vår förmåga att anpassa oss och lära från nya situationer som vi utvecklats. Och de djur och växter som dör ut när de utsätts för förändringar i sin miljö, de vill jag skydda och bevara, för de klarar sig inte mot oss människor, men vi har kapaciteten att inte utrota dem, och i längden oss själva.
Men jag vill väldigt gärna ha kvar mitt hus, och återskapa miljöer, så jag är lika oöverens med mig själv som vanligt..

När rädsla är en spännande resa
Men paxandet är jag medfött van vid. Då är det värre att vänja sig vid rädslan i världen för andra/varandra som växer ända tills den brutalt kollapsar i stort som smått. Och då så blir folk omtänksamma och hjälpsamma, och börjar på en ny cirkel..
Den där rädslan märks lite överallt, och jag vet inte om den ökat, men min medvetenhet om den har gjort det, …och det är en intressant resa.

Förr när jag liftade var det mest min egen rädsla jag konfronterade,
nu är jag nyfiken på subtilare lager av rädsla i mötet med andra,
som jag inte sett förut. Ser både min och andras rädsla för varandra allt tydligare.
Kul.
Faktiskt.

Nuno, Tassa och Tiago – Pussa Spirit på nosen från mig! Love, J


Responses

  1. Haha xD Kiwi är ju bara en enda stor svans! x)


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: