Skrivet av: dreamalive | maj 12, 2008

Tillbaka

TILLBAKA. TILLBAKA HÄR. TILLBAKA TILL BLOGGEN.
TILLBAKA TILL SISKA. TILLBAKA HEM.
(Morgonskriver ombord på Siska och har fortfarande inte haft internet sedan Almerimar. Förväntar mig en smockfull mailbox och glada överraskningar bland kommentarerna på bloggen, när vi senare idag letar efter ett internetcafé i Marbella.)

Ankrat omständigt i Motril, varit på marknad i Caleta de Vélez, och förvånat kommit till Solkustens hjärta Malaga med Torremolinos och Benalmádena där vi tittade på turister och undrade om det var vi eller de som var utomjordingar. Siska blev fotograferad där hon låg i det illaluktande vattnet hundra meter från turistshoppingcentret.

Mina barn som läst om Fritzl kort efter Engla, tittade skeptiskt på stormagade rosa håriga män i små badbyxor som rörde sig runt mat och dryck och vykort i en värld mycket full av saker och främlingar.

 

I Puerto Banúz här vid Marbella har vi hälsat på i pool- och restaurangvärlden i gott sällskap med goda vänner under fyra dagar. Det är som clichén med utlänningar man inte gillar medan man gillar jobbekompisen/grannen som är utlänning men ju schysst. Våra bitvis mer röda än rosa vackra vänner på semester en vecka med förberedda plånböcker och ledigt från allt jobb inklusive matlagning, de älskar vi.
OLIKA LIKA, KONSTIGT ALLDELES SOM VANLIGT
Det kändes riktigt riktigt konstigt att efter elva månaders liv på Siska genom Europas vattenvägar, möta våra kära favoritgrannar som på fyra timmar tagit luftvägen hit till sin veckas semester medan vi har tre månader kvar för att semestra oss hemåt. Riktigt konstigt.
Nuno blev konstig, och jag skriver konstiga saker (som jag precis raderat).
Nuno fick någonsorts vägvalskris när vi satt där och allt var precis som he
mma med samma konversation, samma mönster, samma allting, alldeles som om vi inte alls varit på väg i snart ett år och levt ett nytt liv, utan skulle kunna vara som vanligare människor som inte sätter sig i så ansträngande sitsar.
Det var lika hemtrevligt, gemytligt, avslappnat, gott, skönt, tryggt, roligt som vanligt hos våra vänner. Och vi utmanar våra liv lika komplicerat som vanligt. Det var så lugnt omkring oss, och så rörigt inne i oss.

NU VÄNDER VI SNART NORRUT
Nuno Det är mycket som ska klaffa för att vi ska komma hem allihopa inklusive Siska, och vi förstår att ni undrar hur det ska gå till. Det undrar vi själva oxå. Nuno framförallt undrar väldigt mycket över det. Ännu mer nu när jag åker, nästan två veckor, för att hålla ihop mitt jobb med mitt liv, och lämnar familjen utan mig på Siska i sol som storm.

FRAM OCH TILLBAKA
Nä, vi har nog inte förändrats så mycket… Vi har växt och vi har krympt, växt och krympt, men vi är liksom oförändrade ändå. Äldre, rynkigare, med nya ärr. Barnen; äldre men ännu inte rynkiga för de växer fortfarande utan krympning. Kanske blir man rynkig av tänjandet på elasticiteten som krävs av allt växande och krympande? Om man bara växte och växte och aldrig hade tillbakagångar skulle man kanske stråla sig blank och skrynkelfri genom detta livet in i nästa?
Jag som aldrig seglat förr, inledde med två smällar resan med djupa tankar om envishet och allvishet, men har som på en spelplan som skickar en tillbaka till ruta ett kommit tillbaka till både envishet och rädslor jag trodde jag dealat klart med.
Rädslorna bygger på viljan att leva.
Våra barn har med Engla, Fritzl och andra nyheter från vår värld blivit mindre barn, och även seglingen har ryckt dem ur den trygghet som somliga behåller länge och andra inte. Livet kan ta slut på ett obehagligt sätt och det är ingen saga. Kan man finna trygghet i det så är stormar coola.

PLANERA OCH VAR FÖRSIKTIG

…eller lägg ditt liv i ödets händer och styr bara lusten att njuta av stunden? Olika sätt att resa livsresa.
FÄRDSÄTT

Efter påtryckningar om att inte lifta, och dessutom ett försäkringsnoggrannare lastbilskörande genom Europa, plus väl stora var-sova-frågetecken, så har lift-alternativet lagts på hyllan av mig. Återstår tåg som jag envist tycker borde vara billigare än flyg; men kostar mer än dubbelt så mycket.
Inser efter några restaurangbesök att två gånger på restaurang med familjen, är finansiellt jämställt med mellanskillnaden mellan flyg och tåg.
Den billigaste tågbiljetten är Interrail. Den Interrail-biljetten för dem som fyllt år mer än tjugofem gånger blir det för mig. Tio dagars resande under en tidsperiod av tjugotvå dagar ger den rätt till, för ca fyratusenfemhundra kronor. Det lär bli en hel del tilläggsavgifter, som man bara slipper undan om konduktören har dålig koll eller ser genom fingrarna. Jag tror det tar fyra dagar upp, lika många ner, och så har jag två dagars resande i Sverige till Östersund och tillbaka.
Nuno är inte alls glad att jag åker, men det får han berätta om. Han vet ännu inte hur han kommer att göra under tiden, eftersom han inte vill segla utan mig. Framförallt inte genom Gibraltar.

STRÖMMAR OCH STÖRRE VÅGOR OCH ÅSNOR
Lustigt att England för med sig tidvatten, strömmar och t.o.m. dimma hit till sitt Gibraltar. Inte lika lustigt att ta sig förbi. Med vår motor som går med max tre knop är vi chanslösa i Gibraltarsund om vi inte har både tidvatten och vindar med oss, så där gäller tungan rätt i mun vid exakt rätt stund.
– Och så sticker jag! Envis som en åsna.
<!–[if !supportLineBreakNewLine]–>
<!–[endif]–>

Tassa och Lina skänkte påtal om åsnor pengar till bevarandet av den Andalusiska Åsnan, som bytts ut mot motorfordon och riskerar att försvinna.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: