Skrivet av: dreamalive | april 29, 2008

Fiesta de San Marcos en El Ejido

Så, efter en lång vinter, kändes det att det faktiskt varit vinter, när vi kom till vår vårs första bubblande fest, och mindes i kontrast till den färgsprakande ljudligt pumpande yran, hur mycket djup och tyngd det var under påskens ris och piskor framburna på gyllene kuddar av män i konformade huvor till dovt dunkande trummor i nattens mörker. Vi har sett två olika museum i skyddsrum som byggdes under spanska inbördeskriget, och vandrat i grottor och gångar under jorden hörandes berättelser om bomber som föll och människor som tryckte sig samman i skräck. Vi har besökt fler museum och arkeologiska minnesmärken än vi minns att räkna, och förstått att här har kulturerna kommit och gått långt innan någonting hände i Sverige.

Vi har besökt arkeologiska museum i världsklass, och bilden ovan är tagen i ett av dem; i Almería.

VÅR-FEST!!!

Så när några av alla vi seglare i Almerimar fyllde bussen och skrattade åt hur vi såg ut så många tillsammans på en lokalbuss,

och åkte upp till El Ejido för firandet av San Marcos, då insåg jag av barnens häpna blickar att det var mycket länge sedan vi såg en riktigt festlig fest. Inte sedan vi var i Camargue i höstas har dansen legat i luften över gatorna så.
Härligt att känna att spanska sommaren är på väg, och att vi ligger tryggt i hamn och klokt väntar på att vindarna ska lugna sig, och i bästa sällskap dessutom. Här är vi lyckliga!

Och här kommer ett hopkok av bilder från i söndags, från staden som inte fanns för tjugofem år sedan, men nu ligger i Europas snabbast växande område, vilket förser vår världsdel med fler grönsaker än någonannanstans. Kanske försöker – försöker – jag senare att visa er på bilder hur landremsan mellan hav och berg består för oss sedan några veckor tillbaka av idel plast, plast, plast, plast, och mer plast än ett öga klarar av att skåda och en hjärna inte mäktar förstå. Detta är ett hav av växthus av plast, med små städer insprängda här och var mellan bländande vita plastytor i varierande kvadrater, tätt, tätt, tätt tillsammans utan slut.
När jag såg det första gången för några veckor sedan tog jag inget foto för det var så fult i mina ögon. Senare tog jag inget foto för det måste väl snart vara slut på så fult mycket plast tänkte jag, och hittade ett berg vid sidan om att fotografera ibland. Men nu har jag börjat vänja mig vid att alla platta ytor består av plast, och att de trycker sig allt längre upp mot bergssidorna, och att jag faktiskt måste fotografera det här! Så det ska jag göra, men har inte gjort. Ännu. Här följer däremot Tassas bilder som utlovat:

sanmarcos_elelejido.jpg sanmarcos.jpg fiestadesanmarcos_fireworks.jpg fiestadesanmarcos.jpg
fiestadesanmarcos_2008.jpg fiestadesanmarcos2008.jpg elejido_sanmarcos_2008.jpg

Processionen av glada upptåg i vagnar i stil med våra studentfester men ändå inte, hade i sitt centrum en marknad med allt från jaktfalkar, moriskt te-tält, glasblåsare, trollkarlar, helgrillad gris, aloe vera produkter, tortyr-redskap från Spaniens medeltid och sandgubbar med gräsfrö på skallen insytt i färgglada nylonstrumpor redo att vattnas och växa:
grs-gubbar.jpg tortyr-redskap_spanien.jpg
glasblsarefrnuruguay.jpg te-kryddor_spanskmarknad.jpg

När siestan ebbat ut på någon tapas-bar fortsatte färden mot kvällens häst-show, och vi bänkades oss på skuggsidan precis som alla andra, lämnandes den soliga sidan tom bakom ryttarna och deras hästar. Utanför var det som hände mindre tillrättalagt.

andalusier_elejido.jpg jenny_andalusier.jpg


badhorsemanship.jpg elejidowithdonkey.jpg


Responses

  1. Till min förvåning verkar det inte längre fungera att svara era kommentarer i era kommentar-inlägg, som jag kunde göra förut, och ändå inte alls gjorde så mycket och ofta som jag skulle vilja göra… så nu bidde det inget mer med det.

    Beijos para todos em Portugal, e Estados Unidos!

    Kram till Cicci, och marsvinen!
    Hälsningar till Sara och familj och framförallt nya familjemedlemmen Carlos; jag har ett hund-inlägg på gång med anknytning till räddade gatuhundar.
    Hälsningar till Prosped som lyssnar på Ken lee – fortfarande?!
    Hälsningar en gång till till våra vänner som fått barn!
    Ett leende till Alicja och goda NVC-lyckönskningar.
    Tokiga film-hälsningar till Bengt i Torrlösa!
    Många, många tack till Maria och kyssar till hästarna.
    Delade tårar och upprördhet med Isak.

    Och en nervpirrande väntan på att Micke och Mia svarar på mobilen och berättar hur det gick ute på Nordsjön!

    Kram,
    Jenny

    …Glömde berätta;
    Daniel hälsade mig, på tal om det eviga blåsandet här – att i Tarifa sägs självmordstatstiken vara den högsta i landet, eftersom folk blir galna av det oupphörliga vindsusandet och brusandet kring öronen..!

  2. Hello🙂

    sempre em festas e aventuras… então quando é que cá chegam???

    belos sorrisos no autocarro, gostei de vos ver…

    beijinhos todos um especial para a Jenny


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: