Beslutsångest, och bilder från lugnare dagar

Har beslutsångest, är trött på alltihopa, har bråkat, har gråtit, skrikit oxå, har ont i hjärtat och vill bara… nåntingannat än detta. Båda två.
Och samtidigt, så klart, så mycket tydligare, allt vackert som varit, som kan fortsätta i olika riktningar.
Och jag måste välja. Vi måste välja. Nu. Snabbt. Peter Pan drar ut snart, nu. Ska vi med eller inte? Ska jag med eller inte?
Spirit får bara åka spansk buss om han är i en väska..!

Vet inte hur det blir,
men vet att jag har några bilder från Susanne som väntat på att bli inlagda:

De här sista är kul, för vi var uppe på klippan vid fyren och fotograferade dem ombord på Peter Pan, medan de fotograferade oss. Vi är de väldigt små prickarna till höger om fyren och masten. De är det lillalilla vita seglet nere på havet.

DET FINNS OLIKA SÄTT ATT FATTA BESLUT
Och jag har precis valt ett genom att skriva detta inlägget istället för att förbereda båten för avfärd, eller leta reda på en väsk-lösning till Spirit. Bussen går klockan femton, och är inte försent, men Nuno är inte längre lika pigg på att segla ensam, och jag är inte heller lika pigg på att lämna honom ensam.

Peter Pan har just gått ut. Var hos dem och diskuterade alla väder, vind och vågrapporterna ännu en gång. De valde att gå ut, och vi är fortfarande här. Vi kan ff gå senare i eftermiddag, och vi avvaktar väderutvecklingen. Vi överväger att gå i kväll, eller i natt, eller tidigt imorgonbitti. Vi måste komma iväg senast imorgonbitti, för detta, San José, är den dyraste hamnen vi varit i på hela resan – 290 kronor natt för vår 8 meters båt, och mycket mer för större båtar – och på söndag/måndag drar det ihop sig till riktigt oväder vid den här kusten för en vecka framåt, så vi kan inte fastna här.
Så, första nattseglingen kan bli inatt.

Helt slut efter seglingsupplevelserna igår, emotionellt och mentalt utmattade.
Men när vi såg Peter Pan gå ut och såg hur de slängdes fram och tillbaka i vågorna, tills de försvann bort bakom berget efter 45 minuter, då var vi alla så glada att vi stannat.
Nu pratade vi just med varandra via VHF, och de är okey, men avråder oss från att gå ut. Det blir mycket värre i en liten båt, och med svag motor.
Nu ska vi förbereda oss, så att vi är redo när det lugnar sig.

Nej. Nu kommer nya bud. Lokalbefolkningen säger det bästa är att lämna senare i eftermiddag, innan vindarna vänder. Jobbigt det här. Barnen vill inte heller ut. Fy fan för detta. Vi kastas fram och tillbaka mellan olika viljor och val, vindar och vågor.