Skrivet av: dreamalive | november 28, 2007

När svaren börjar ta slut! … Quando as respostas comecam a terminar!

Vi är nu i l ‘Estartit, en hamn som en svensk seglareavrått mig ifrån, mest för att den skulle vara för dyr. Den är dyr, men mest på sommaren när priserna blir tre-fyra gånger dyrare. Men här är det faktiskt fantastiskt vackert.

Ja vi fick lite varningar, vet ej hur man kan förklara allt detta på ett logiskt sätt, men jag tror att någon större makt beskyddar oss.

När vi skulle lämna Roses, dagen efter att vi hade anlänt: Jag värmer alltid motorn innan vi ska åka – efter 15 minuter börjar larmet tjuta. Japp! -tänkte jag- något skit i insuget! Något som var ganska normalt i kanalerna. Jag sätter igång med rutinen av att blåsa av genom insugsröret, jobbigt men inte så farligt tidskrävande.

 

Motorn startas igen, larmet sätter igång igen efter 2 minuter. Ja då var det att berätta till familjen att vi skulle ingenstans denna dagen.

Jag börjar leta efter felet. Eftersom den här impellern är ganska nyinstallerade så kan det inte vara det, så jag testar alla andra rör och hittar absolut inget fel…. Ok lika bra att kolla impellern…. Denna var fullständig sönder!!! Hur kunde detta hända? Hmm, dålig kvalité på gummit, tänkt jag, eller kanske något skräp som satt sig där och slet sönder den. Strunt samma, måste fixa ny. Går runt till olika personer och frågar osv, till slut hittar jag en bildelsaffär som också hade nautiska delar, han kunde fixa fram impeller, det skulle komma fram samma dag på kvällen. Jag trodde inte riktigt att det skulle komma denna dagen MEN det gjorde det!

När jag hämtade dem – jag beställde 4 stycken; vill absolut inte vara utan igen – dubbelkollade jag storleken och det stämde inte med den jag hade i innan! Killen kollade tillsammans med mig i alla tabeller, listor och pärmar… resultat: den impellern som satt i var av fel storlek, den var för stor därför gick den sönder. Jag hade köpt den i Nederländerna i en bensinmack vid sidan om kanalen. Skit! Hade den gått sönder på vägen ifrån Portbou till Roses hade vi haft problem eftersom det knappt var något vind. Kusten är ganska stenig där.

Ja det var bara att installera den nya och testa den. ”Ska jag spola genom systemet?” – Tänkt jag lite till mig själv – ”Det är inte helt okomplicerat och dessutom larmet går inte igång nu, skit i det!”

Ja det skulle jag inte ha gjort med tanke på vad som hände senare.

Den värsta rädslan är av att komma till en situation när jag inte kan påverka längre hur det ska utspelas. Så kände jag under vår resa till l’Estartit.

Jag fungerar så att jag hela tiden tänker på olika svar till hypotetiska situationer som kan uppkomma. Om det kommer en plöstligt vind, släppa skotet , osv. Jag var oroligt för denna resan, men va fan, tre timmar, kom igen.

Vi måste ifrån Roses eftersom Tramontana ska börja snart igen, jag ville inte bli inblåst IGEN.

Att det gungade som fan var jag inte riktigt förberedd för, de sa att det skulle vara 2-3 Beaufort där ute men: NADA, bara stora dyningar efter sista dagarnas sydlig blåst.

Om det blåste hade det inte gungat så mycket och vi skulle ha haft bättre fart men nu tuffade vi för motorn i 4,5 knop. Va fan det var bara att härda ut lite och snart skulle vi vara trygga i hamn.

Men det gungade …. Jag började bli lite konstigt i magen. 1,5 timme kvar, nja det är bara att styra och glo på horisonten, när den kom fram!

Ska vi vända? Tänkte jag då och då när jag tittade på familjen. Sluta Nuno! Det ska gå bra, det är ingen fara! 1 timme kvar. Då kom det… larmet började tjuta, skit! Inget vidare…. Grå himmel, ingen vind, stora vågor, hög kust av berg, skit! Inte bra!
Ok jag hade tänkte genom detta om det skulle hända, vi sänker farten och hoppas att larmet slutar, det gjorde det… ok vi fortsätter med sänkt fart och hoppas att det håller till hamnen, 2,7 knop, resan förlängs plötsligt med ytterliggare en timme. 2 timmar kvar. Ok is i magen och fortsätta lugnt. Jag ser det vita skummet av vågorna mot bergsväggen. Det var försent för att vända nu. Sjöräddningen visste var vi var och när vi skulle komma fram, eftersom jag hade meddelat dem om vår situation via VHF. Det skulle inte ta mer än några minuter för att en snabb båt skulle komma till vår undsättning om det skulle behövas.

1,5 timme kvar, Tiago kräkte, alla var annars ganska lugna, Jenny fottade och filmade.

Fan, vi är snart där håll ut! Och då….. började larmet igen….

Ok sakta ner farten till tomgången tills larmet slutar, det kommer ff lite vatten ut ifrån avgasröret! – Ska jag ner och försöka kolla vad som är felet? Skulle aldrig klara av sjösjukan då! Shit!!! Ok larmet slutar igen, vi fortsätter ett sträck over tomgången, 1,7 knop… 2,5 timmar kvar…

Tur nog, när vi nu är mellan land och ön Medes puttar vågorna oss i rätt riktning och farten ökar till hela 2 knop! Men nu har vi berg på bägge sidorna av oss med vitt skum.
Jenny var hur lugn som helst, jag förklarade att om motorn slutade fungerar eller om någon ström skulle börja drar oss mot kusten, får vi kasta ankare och kalla på sjöräddning. Problemet nu är att vi är väldigt nära land, skulle motorn sluta så har vi inte mer än 10 minuter för att göra något för att inte krossas mot bergväggen. Inte så mycket tid direkt! För att ankare ska få grepp måste vi släppa ganska mycket kätting och då kommer vi att vara farligt nära kusten ändå. Ok försöker komma närmare ön då vinner vi lite tid om något skulle hända, jäklar, va skönt det var att komma innanför hamn pirarna… Vi klarade oss ändå. 

Ja detta var lite grand vad som gick runt i mitt huvud under den där resan.

Nu har jag plockat ner rör, rensat, kollat den nya impellern, byt termostaten och saken verkar vara klar, men inte helt klar än, måste kolla lite mer för att vara säker på att jag har gjort allt jag kan.
Det är hemskt att vara beroende av en motor i högsjö utan vind!

PS. Har hittade felet om varför motorn har gått varm så ofta. Ventilen, för intag av vatten till kylning av motor, var INTE HELT ÖPPEN!!! Sen Sverige har vi gått med en motor som gick för varm!!! Grejen är att efter motorinstallationen har ventilen inte haft något handtag. Eftersom den här motorn inte är av samma storlek som den förra, får handtaget inte plats. Inget problem eftersom jag kan komma åt lätt med en skiftnyckel MEN jag kan inte se om den är öppen eller stängt. Eftersom det rann vatten tog jag för givet att allt var ok.

Estamos de momento em l’Estartit que me foi desanconcelhado por um velejador suéco , devido a ser uma marina cara. A paisagem e a natureza aqui é deslumbrante, vale bem o preco que se paga. Infelizmente já estamos aqui á quatro dias e como de costume isso irrita-me um pouco. Tenho treinar isso de relaxar e de ter calma.

Eu tive maus pressentimentos, não sei como explicar de uma maneira lógica mas acho que alguém ou alguma entidade superior toma conta de nós.

Quando eramos para largar de Roses, depois de uma noite de repouso e um pouco de turismo nesta cidade mediterranea , eu aqueco quase sempre o motor antes de largarmos. Mais rotina do que necessidade.

Pois passados uns quinze minutos comeca o alarme do motor que indica que este está sobreaquecido. Imediatamente pensei que se devia a um normal entupimento, o que aconteceu varias vezes nos canais.

Toca de por a velha rotina em marcha, depois da rotina de desentupimento meti o motor a trabalhar novamente, qual não é a minha surpresa quando este comeca a soar novamente. Esquesito dado que mudei a turbina, da bomba de água para o arrefecimento, fazia umas três semanas.
Ok vamos que ter que ficar em Roses mais um dia até eu achar qual é o problema.

Mãos a obra e toca a desaparafusar tubos, assoprar, olhar, testar e passado um tempo cheguei a brilhante conclusão que deve ser a turbina. Desmonto esta e … surpresa… completamente destruida!

Surpreso tentei achar uma razão para o estado da turbina, mas nada.

Bem há que arranjar uma turbina de substituicão e coloca-lá no sitio para podermos seguir viagem. Depois de umas voltas encontrei uma loja de pecas de automoveis que também vendia partes para motores nauticos. Incrivelmente encomendaram-se as pecas que chegaram no mesmo dia á tarde, comprei 4 só para ter umas em reserva. Mas quando as fui buscar, comparei as novas com a antiga e o tamanho não era o mesmo. O empregado á minha frente abre livros, dossiés e cadernos onde verificamos referências e modelos de motor, etc. Não havia duvidas. As turbinas que acabava de comprar eram originais e destinadas ao meu motor.

Por isso é que a turbina se estragou toda, tamanho errado!

Eu tinha comprado esta turbina na Holanda, aquando nos canais, numa estacão de servico para barcos na margem do canal. Como ela cabia nem pensei mais no assunto. Devia ter pensado um pouco mais.

Passado um par de dias estava na altura de largar. O mar estava alto. Muitas vagas e bastante grandes mas como não havia vento o mar até estava calmo.

O céu estava nublado com algumas nuvens baixas e a visibilidade não era das melhores. Mas a viagem era só até l’Estartit que era só 3 horas de Roses.

Vá lá Nuno, deixa-te de medos e larga que é para irmos mais para sul onde está melhor tempo! – pensei para mim mesmo. Eu até estava com um mau pressentimento mas…..

Passadas duas horas de viagem, viagem essa que parecia duas horas a andar numa montanha russa sem intervalos, o que não devia acontecer acontece… o alarme do motor comeca a apitar.

Passados os segundos necessários para minha recuperacão do quase ataque de coracão que me deu, comecei a pensar no que fazer, pôs o motor em neutral e comecei a avaliar a situacão:

Ok…. Nada de vento, vagas enormes, costa de montanha para estibordo a pouco menos de 1km… ouvia-se as vagas e via-se a espuma branca das vagas que tentavam mandar abaixo os rochedos….

Felizmente o alarme deixou de soar e eu colocei Siska em movimento, mas tive que fazer uma reducão nas rotacões, a velocidade era agora 2,5 nós. Antes estavamos a uma hora da seguranca da marina, agora vai levar-nos duas horas até ai chegar.

Se o motor aguentar!

Entretanto o Tiago vomita-se todo e a Natassjha tenta dormir sem grande resultado. A Jenny está com muita calma.

Devido aos movimentos excessivos de Siska, eu não quero tentar encontrar onde o problema está. A catástrofe só aumentaria se eu comeca-se a enjoar também.

Continuamos apreensivos rumo a l’Estartit. Entretanto alertei o Salvamento Maritimo espanhol da nossa situacão, dando-lhes a nossa posicão e o nosso destino.
Acabamos de entrar no estreito que nos separa do porto e o alarme soa novamente.

Merda… não há vento, as ondas movem-me em direcão a terra. De estibordo a costa de 85 metros de altura. A bombordo a ilha de Medes com a sua costa escarpada. O estreito não é mais do que 2000 metros de largura….

A mesma manobra, neutral, deixa de apitar, ainda menos rotacões e aí vamos com a velocidade de 1,5 nós. Sorte….

Se não desse para usar o motor, ia ser dificil, não levaria mais do que 10 minutos ás ondas a arrastarnos para as rochas. Uma alternativa seria a âncora, mas mesmo assim teriamos ficado perigosamente perto da catastrofe.

Finalmente chegamos ao porto e amarramos sem mais problemas.

Aqui temos estado nestes ultimos 4 dias, o motor está reparado, um termostato novo, e o sistema de arrefecimento limpo. Mas infelizmente o mar tem estado de tempestade. Mas o ceu tem estado azul e nós temos gozado umas voltas aqui nas montanhas. A Jenny até tomou um banho de mar….


Responses

  1. Nuno!
    Du är vår hjälte.
    Kämpa på vi är med er🙂

  2. Só aventuras, se bem que esta com rochas assusta! Ainda bem que acabou bem! Tens de treinar a tua calma e paciência, ainda que pareça estar por um fio! Bejinhos pra todos

  3. Hej familjen Äventyr! Börjat läsa era historier igen. Varit ute på en egen (själslig) resa som varat 4 månader. Sitter på ett bibliotek och lånar deras dator o internet. Huh vad kallt det är hemma i lägenheten! Får sitta med ytterkläder och dubbla raggsockor om jag ska trivas🙂
    Men det kan ju inte vara värre än era strapatser, jag håller mig torr åtminstone😉

    Feliz Natal från uffe o zelda om vi inte hörs innan. Kram på er

    Ps. Kan läsa min mail från mobilen.Ds

  4. Olá a toda a família!

    Grandes aventuras sem dúvida! Mas apesar dos percalços tudo tem corrido pelo lado positivo!!!!!!

    Espero ver-vos pelo menos no dia de Natal!
    Continuação de boa viagem!!

    Força Captain Nuno!

    Beijinhos para todos

    Sara


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: