Skrivet av: dreamalive | november 20, 2007

Rosor och vilda kuster

Hmmmmmm, jag funderar på hur jag ska börja… Har inte skrivit något till Helsingborgs Dagblad ännu, för jag har inte kommit in i rätt stämning. Första inlägget kräver en sammanfattning av resan, och jag har hitintills inte tillnärmelsevis lyckats med en sådan i mina tankar. Svårt att bestämma mig för vilken intimitets-nivå jag ska lägga mig på i förhållande till ett så vittskilt antal läsare. Här är ni ju ändå frivilligt, förmodar jag. Numera är det många besökare varje dag, men bara ett ytterst litet procentantal av dessa vet vi vem det är. Jag erkänner att det känns konstigt, att skriva så mycket, men inte veta Vem som läser det, Varför, och onekligen; Vad tankarna och omdömet är. Alla bloggare säger detta någongång…
Nuno är mycket besviken över att ingen kommenterat hans lilla ihopklippta film, bara så ni vet..!

Jag – är besviken på att jag inte kan dra på mig en klänning och vara färdigklädd så, för vintern ligger oss hela tiden i hälarna. Samtidigt är det en outsinlig källa till tillfredsställelse att veta att ni har det mycket kallare i Sweden.

Igår morse låg jag inte bra till hos min man. Just när vi hade allt packat och klart förberett för att korsa Golfo de Roses innan storm var på väg efter lunch, just då när allt var så ovanligt välförberett för avfärd, då ville jag bara säga vad jag kände. Jag kände att om vi skulle bli inblåsta igen så skulle Roses med sitt Citadell och med sina naturreservat och fornlämningar, vara bättre än l’Escala, (som jag ännu inte vet något särskilt om). Och så sa jag det. Jag sa inte att jag ville stanna, utan betonade bara att jag ville bara ha sagt det, men att jag var redo att fortsätta. Nuno påpekade att sådana kommentarer kunde förorsaka honom magbekymmer. Vi hade flytvästarna på, fendrarna var stuvade (på enda lediga platsen i vår säng tillsammans med Fransyskan och en massa annat som jag möbelerar om vid varje morgon och kväll när vi seglar), och allt var klart.

Så Nuno startade motorn. ”Va’ f-n!??” Samma olycksbådande tjut från motorn som rubbat tillvaron vid så olägliga tillfällen förr! Överhettad-motor-tjut! Alltid lika fel! Just då tänkte vi inte på hur det kunde gått om det hänt dagen innan när vi hela dagen hade Costa Bravas/Vilda kustens respektingivande klippor längs styrbord sida. För hitintills har Nuno alltid lyckats fixa det efter ett tag av nervanspänning. I början innebar tjutet från motorn i mina ögon kaos och panik, eftersom det första gången hände på Nordsjön i mycket starkt tidvatten i kanten av en farled med ostoppbara monster. I kanalerna med tryggheten på fast land inte så många meter bort, har vi utvecklat ett bra samarbete i att effektivt underlätta för Nuno att genomföra blåsa bort-skräp-proceduren för att kylvatten ska kunna cirkulera till motorn igen.

Igår morse räckte inte den proceduren för att få motorn nöjd. Det var efter en stunds felsökning klart för Nuno att det här skulle ta längre tid än vi hade, för att komma iväg och hinna till nästa hamn innan stormen. Efter ännu kortare stund, ja faktiskt nästan med blixtens hastighet, kom den outalade tanken till oss; att jag minuten innan uttryckt en viss önskan om att stanna. Just det… Nuno kommer nog själv berätta historian om varför vi tekniskt sett fastnade i Roses. Nu har jag berättat varför vi egentligen är kvar här.

Medan Nuno grejade med båten igår, så drog vi andra upp på berget och såg Kataloniens största megalitiska gravgång,

The dolmen of the Creu de Cobertella, ruvande under en fyra-tons sten i ett landskap med fantastiskt många små och stora stenmurar med bara några meters mellanrum. Och snart ska vi till Citadellet, kring vilket jag överväger att berätta eller inte berätta massor senare.

Men nu tänkte jag berätta vad min mans skarpa blick upptäckte uppe på klipporna längs kusten på väg hit i söndags. Kan du se den halvliggandes längs kustlinjen??! :

En strandad segelbåt! Att segla jämnsides med någon annans olycka, undra hur det hänt, och veta att det kanske kunde varit vi – det berör på ett mycket dämpande sätt. Vi följde båten i kikaren medan den förflyttade sig i vårt sikte, från för till akter. Vi förstod inte hur det gått till, och vet det fortfarande inte, men vi förstod att det hänt nyligen, kanske under den värsta natten av stormen i fredags, när vi låg i hamn rullandes i kojen. Den natten var den värsta stormnatten jag upplevt sedan stormen några år innan Gudrun, då jag låg med barnen i mörkret och hörde träden knäckas ett efter ett, eller två åt gången, i skogen fem meter utanför huset! Sov spänd med ett fast grepp om min man i kojen. Men om båten strandat under stormen – hur hade det gått till med så starka vindar som blåste från land, inte mot. Vi såg en räddningsbåt som lämnade platsen, och vi såg små prickar som var människor, som rörde sig i och kring båten. Mer vet vi inte.


På andra sidan klipporna låg Cadaques och solade sig bland söndagsturisterna, och vi ankrade där en timme i idyllen innan vi fortsatte mot Rosenbukten. Klipporna på väg dit var mäktiga, och fiskmåsarna som svävade längs kanterna var bara små små vita prickar. Vi höll respektfullt avstånd, och var lyckligt ovetande om att inte många timmar senare skulle motorn lägga av.


Har visat sig svårt på den här resan att finna den perfekta vinden, vilket inte stör mig, men desto mer Nuno. Här i Spanien blåser det sedan vi kom hit mest för mycket, för lite eller från fel håll. Idag har vi storm från Afrika. Imorgon också. Och jag tycker det är mycket behagligare med de sandiga vindarna från öknen, än de isande vindkasten från resterna av klimatkrympande glaciärer i bergen. Så idag tisdag njuter vi av första dagen utan blå himmel och det lugn som moln ger efter mycket sol.

Efter att vi besökt Citadellet, så är vi förhoppningsvis väl förkovrade i tiotusen års mänsklig bosättning i Roses. Graven vi besökte igår är från ca 4000 år f.Kr. År 796 f.Kr. så grundade grekerna kolonin Rhode här. År 195 f.Kr. attackeras Rhode av romerske konsuln Caton. Under 600-talet grundas visigoternas samhälle Puig Rom här. På vägen till en medeltida stad byggs också klostret Santa Maria de Roses. 1500-talet för med sig anfall av piraterna Barbarossa och Dragut. Därefter besöker Karl V Roses och byggandet av Citadellet och Trinity-slottet följer. Slottet förstörs 1814, och 1926 påbörjas de första arkeologiska utgrävningarna, och 2004 öppnas Citadell-museumet. En bit därifrån ska en rondell byggas, och marken är full av rester från svunna tider. Det byggs överallt här. Tiago undrar varför de tyngsta och skitigaste jobben utförs av svarta. Han noterade det redan uppe vid vinodlingarna i Frankrike. Det blev en lång förklaring till honom..
Roses är berömt för sina solnedgångar, som är spektakulära och färgsprakande när solen sjunker ner i Barcelonas avgaser och myllrande nattliv en liten bit söderut.


I mitt förra inlägg fanns en bild med de sista höstlöven på de tuktade platanerna som finns i varje stad. Nu är löven borta, och småfåglarna gömmer sig högljutt i vintergröna cypresser istället. Vi är sällsamt ensamma långseglare här. Billigt här nu säger hamnkaptenen när vi betalar de 130 kronorna per natt. Under högsäsong skulle vi antagligen inte varit välkomna med en så liten båt, men om vi fått en plats skulle den kostat oss 360 kronor natten. Och vi som tycker 6000 kronor för årsplats i Norra hamnen i Helsingborg är mycket, skrattar när det Här skulle kostat oss 36 000 kronor/år. Här finns stora grannar utan segel som betalar det dubbla för sina årsplatser, plus regelbunden tvätt och skötsel. Hamnpersonalen fryner lite på näsan åt oss.

Vattnet är vackert genomskinligt som i ett akvarium här oxå. Här är fler undervattensbilder:
 


Och här är en bit vägg från en av alla restauranger för turister med annan budget än vår:

Så är det här. Och vi läser gärna hur det är där, hemma eller borta, eller var ni än är. Jag har burit med mig särskilt responsen i kommentarerna från Alicja och Sara om hur barnen har det i skolan. Vill säga så mycket om det, men framförallt att era barn är bland de härligaste jag träffat! Glada, skrattande, upptågsfulla och livfulla.

Fler barn vi bär med oss är Rafael och Gaia som hälsade på oss i Valence, och som Tassa och Tiago ofta minns i sina kommentarer. Och de andra barn vi mött på väg i båt som vi undrar hur de har det nu.

Jag tänker på mina elever från Montessori och saknar dem. Jag tänker på barnen från Socialtjänstnämnden och oroar mig för dem.

Och sedan är det alla vännerna vi brukade träffa var och varannan dag förut… Ni är med oss hela tiden!

Det vackra är att medan vi är borta kommer det nya barn!! JättebamseStora gratulationer till våra vänner som väntar barn!!!!

Och sist men inte minst – Malin! Hur går det med barnen, huset och alla valparna?!

Fem månader har vi varit borta nu.

Lite mer:  TANKAR FRÅN AFFÄRERNA

Ända sedan livsmedelsbutikerna i Tyskland har vi begrundat det märkliga att man inte har lika smarta band i kassorna som vi har i Sverige. Inte sedan Danmark har vi handlat, betalat, och sedan kunnat stoppa ner varorna i normalt tempo, för efter själva kassan tar utrymmet för varorna mer eller mindre abrupt slut. Att ha ett dubbelt utrymme är inte att tänka på, utan istället är det b-r-å-t-t-o-m att, helst med hjälp av någon du tar med dig som hjälp, fylla i påsarna/väskorna medan nästa kund trampar vid kassan och kassörskan tittar tomt i fjärran. Och jag blir fortfarande lika förvånad varje gång alla våra varor stockas för att jag glömt bort att bandet tar slut, och det är bråttom.
I Tyskland och hela vägen hit har det inte setts annat än klena plastpåsar vid kassabanden. Bra tänkt. Man har med sig sin väska eller köper en kraftigare påse/väska för tio kronor i kassan. Som i Sverige fast utan alternativ. Bra för alla som alltid glömmer att ta med sig väska. Till slut tröttnar man på alla stora tiokronorsväskor i hemmet och lär sig, är min teori.
Men nu i Spanien verkar plastpåsarna vara tillbaka. Dock fortfarande inga längre kassaband..
Igår hittade jag mandelmjölk och mandelkräm – det hade jag inte sett förut. Men blev glad när jag hittade en burk pollen, precis som jag brukade köpa i Portugal förr. Noterar att potatischips är billigare i Frankrike än i Spanien, men olivolja är billigare här. Har börjat övergå från min sparris-lust, till att ständigt vilja ha grillad paprika, som är så gott med rå lök och dressing. Längtar efter att apelsin- och clementinsäsongen ska sätta igång på riktigt, och med den även avokado-tiden. Hemma finns det alltid avokado som rest hela miljöovänliga vägen från Chile, men inte här, och nu var det jobbigt längesedan jag hade avokado i salladen. Däremot finns här någon Red Bull liknande dryck med marijuana..
Vi var ju så nära att bli med euro i Sverige, och jag är en av dem som är glad att det inte blev så. Jag gillar kronan. Och jag är alltmer övertygad om att anledningen till att det mesta är dyrare här, är att priserna steg i dessa länderna med eurons införande, så sanslöst mycket att resultatet ibland blev det dubbla eller tredubbla när alla avrundade uppåt.

Ok! …internet är riktigt hackigt här, men gratis… Ska fortsätta försöka få in allt detta… Kram!


Responses

  1. Hej igen mina vänner!
    Idag bakade jag ut mina lunch pepparkakor och igår började jag på ett brev som ska skickas till er med lite annat smått och gott. Det gäller att vara ute i god tid. MEn när jag läste brevet för min sambo så insåg jag att det bara är en massa onödigt trams som jag berättar i det. Men ni får stå ut. Kan ni inte skriva vad ni saknar mest om ni måste sakna något från Sverige. Vilka bilder ni har tagit med denna gången. UNDERBART!!! Var och hämtade en massa bebisprylar hos mamma idag och fick ett graviditets utbrått på min sambo… Vi kan också fast att vi är hemma och inte på en båt som ni. Så glöm inte att jag är imponerad att ni står ut och inte slår ihjäl varandra. Det hade förmodligen jag gjort… Kanske inte! Bra tanke Jenny med vilka som läser dina inlägg här, jag har funderat jätte länge och mycket på det och skrivit en del om det i brevet… Undra vilka som egentligen läser. Men det är ju verkligen kul att det intresserar så många. Toppen! NI kan ju skriva en bok när ni kommer hem. Nej nu måste jag sova, man är ju extra trött just nu. Kramis till er och jag saknar er.

  2. Ja, nu har jag blivit beroende. Varje kväll när jag kollar mina mail, slinker fingrarna på favoriter och eran blogg. Jag MÅSTE bara få veta hur ni har det. Hoppas att det är ok att jag är där och snokar. Här i Stockholm är det kalt, härligt säger en del av mina vänner (temperaturer strax över 0). Jag går och fryser, jämt, det spelar ingen roll hur mycket kläder jag har på mig så fryser jag. Har tvingat Nils att ta fram ett extra duntäcke att ha i sängen. Menar du att du ska ha två stycken säger min man och tittar undrande på mig men tystnar när han ser min beslutsamma min. Själv har han nåt löjlig sommartäcke som mer påminner om tjockare lakan än täcken. Det här klimatet är inte människovänligt!!!!!!!! Jag vill emigrera. Föreslog för Nils att jag och barnen kan flytta så kan han veckopendla till oss. Konstigt nog så tyckte han inte det var nåt bra förslag…..

    Jenny du har det bra – vindar från Afrika……..mmm
    Annars går livet i rasande tempo, snart är det första advent och vi ska pynta huset. Det är i alla fall nåt positivt, de små och stora lampor som kommer upp verkar värma både huset och sinnen – jag blir lite gladare och varmare på något sätt. Glad blev jag också när jag smaskade i mig min grillade aubergin med vitlök och olivolja till middag idag.

    Nuno vilken härlig film du klippte ihop, jag fick verkligen känsla för hur hårt det blåste!🙂 och vilka härliga bilder ni tar!!!

    Massor med kramar från oss i Stockholm

    Alicja

  3. Men ååååhhhh!!!!!! Jag fattar ju inte såna klipp Nuno gjorde…med blått, grönt, gult o rött! Hur ska jag förstå det? Fattar att det har med väder o vind att göra, men inget annat.
    Det enda jag tänkte va:”Va för sören! Kan Nuno sån’t , klippa ihop de avancerade sakerna? :-O” o blev ändå impad, fast jag hörde ju hur det blåste o det måste va myyyycket.
    Bra jobbat Nuno, du e en stjärna. ;-D

    Förlåt för min tröghet….men jag hade nog rätta känslan när jag såg filmen.

    Kram på er alla!

  4. Så mycket gulligull med dig Nuno, tänka vad du är duktig med saxen. Ja, Jenny måste vara lycklig som har en sån duktig karl i sitt hushåll!! Min egen man har börjat begära egentid när han kommer hem efter jobbet. Men jag vet nog vad han prasslar med bakom draperiet till sovrummet- spelar fotboll på internet! Nåja, låter honom hållas som den moderna och tålmodiga hustru jag är:) Vi har bakat de första lussekatterna och Charlie räknar på miniräknaren för att kunna klura ut hur många dagar det är kvar till 1 december… Och sedan- julterror!!!Tragiskt, tackar dock för min uppehållstjänst som gör att jag är ledig hela jullovet. Hoppas ni mår bra och att du Jenny är återställd. Vilka fantastiska foto ni delar med er av- vilka färger och former!! Önskar er allt gott, ska försöka få iväg ett paket till er. Kram på er !!

  5. Hy,
    I’m the mariner from portbou, el frences, i hope that everything is OK for yu and your family. I wasn’t here when yu lived portbou (i was in Marocco), but i wish yu a very good trip and have a good return to your family.
    I hope that your incident in portbou, didn’t affect your remember from portbou…
    have a good trip !!

  6. Fredag kväll här i Malmö, det är beckmörkt ute och ljusen är tända i fönstren. Kunde inte låta bli annat än att gå in här och läsa lite🙂 drömmer mig bort till er lite varmare del av världen🙂 hoppas att ni kommer vidare och utan för svåra stormar och felaktiga motorer!
    Nu ska jag unna mig ett glas vin och vänta på att Tobbe kommer hem från en sen dag på kontoret…..kram till er alla från oss!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: