Skrivet av: dreamalive | november 11, 2007

Ångest av att kasta loss… A angustia de largar de um porto…

Det händer mig ofta, ångest av att veta att man ska snart kasta loss. Det konstiga är när jag väl är där ute så älskar jag att vara där. Antar att det har att göra med allt ansvar med att ha familjen med.
Jag ska ha koll på vädret, koll på ekonomi, hitta sätt att fylla håll i budgeten, se till att familjen har det trevligt, reparera allt som går sönder, ja allt är inte rosor,…. men jag skulle inte vilja ha det ogjort. Vi har det bra och den ångesten är bara något inbygt som man lär sig att behärska efter ett tag, en dag var jag så nervös inför en längre etapp i Nordsjön att jag kunde inte sova och kräkte som om jag var sjösjuk, men så snart vi var ute i sjön då mådde jag som en prins.
Så känner jag nu, vi är ute i Medelhavet på vintern, det blåser Force 9 där ute (22 m/s), väderprognosen ser inte bra ut och jag har lovat min mamma att vi skulle vara i Portugal och fira jul med henne, pengarna är nästan slut och min fru mår inte bra (nästan svimmar när hon är upp för länge). Så jag kan inte stanna här men kan samtidigt inte kasta loss…. hmmmm

Väderprognosen säger att KANSKE det blåser lite mindre på tisdag… starka vindar men inte så starka som nu… det ironiska i allt detta är att 15 sjömil härifrån, när man väll har rundat Kap Creus, är vinden hur lugn och stabil som helst…. 15 SJÖMIL det är 3 timmars segling borta… och alla i hamnen avråder mig ifrån att kasta loss… Så nära….

Sjön är väldigt rörig där ute och just vid de par milen vid kapet är det extra farligt med dessa vindarna. Träffade en svensk som hade seglat i Medelhavet i 5 år utan några som helst problem, och för 2 månader sedan fick kalla efter sjöräddningshjälp just här utanför. Så med andra ord; tydligen ska man ha respekt för dessa 3 timmar.
Hjärnan har gått på högvarv, ska familjen ta tåg och jag tar båten själv till nästa hamn, 7 timmar härifrån. Det skulle nog gå bra, båten är stark, tar jag bara det lugnt så ska det inte vara några problem, det är medvind dessutom! Eller kanske ska jag bara ta det lugnt, vänta, vänta att Jenny återhämtar sig mer, vänta på att vinden och sjön lägger sig. Ångest mina vänner, bara för att jag har en segelbåt fylld med människor som jag älskar över allt annat… Så därför bäst att lära mig att leva med den, för att jag skulle inte kunna göra denna resa utan dem, min älskade familj!

….

Angustia é algo que custumo sentir cada vez que chega a hora de largar um porto depois de uma longa estadia. O engracado é que quando largo as amarras, desaparecem todas as angustias e a minha adoracão pelo mar reaparece com todo o seu esplendor. Suponho que essa angustia tem a ver com o ter toda a minha familia comigo.
Eu tenho ter controlo sobre o tempo, controlo na economia, arranjar maneira de reencher todos os buracos existentes no orcamento, fazer com que a familia se divirta, reparar tudo o que se estraga,… enfim longe de ser um mar de rosas, mas não trocava a minha situacão por outra qualquer.
Todos estamos bem e esta angustia é algo de prefabricado que existe no meu cerebro, algo que se aprende a controlar passado um certo tempo. Um dia eu estava tão nervoso, diante da etapa longa que tinhamos á nossa frente, no mar do norte, que não só não dormi durante a noite, mas vomitei como se estivesse com enjoo de mar. Mas assim que largamos amarras tudo desapareceu.

Assim me sinto agora, lá fora sopra um vento de forca 9 escala beaufort, 22 m/s. Estamos a navegar no Mediterraneo durante o inverno, as espectativas meteorologicas não são as melhores, a minha mulher não está completamente restabelecida (quase que desmaia quando está muito tempo de pé), o dinheiro está-se a encurtar, e eu prometi estar em Portugal para passar o Natal.
Enfim não posso sair daqui mas também não posso aqui ficar.

O boletim meteorologico diz que TALVEZ vá fazer um pouco de menos vento na terca-feira, ventos fortes mas não tão fortes como agora. O mais ironico de tudo isto é que a 15 milhas daqui assim que passar o Cabo de Creus, já não há este vento forte. 15 milhas…. 3 horas de distância….. mas todos no porto me desaconselham de me fazer ao mar… tão perto…

O mar está muito bravo devido ao vento que se tem sentido nestes ultimos dias. E o mar é especialmente bravo aquando da passagem ao largo do cabo, uma distância de 2 milhas. Encontrei um suéco, a caminho de volta para a Suécia, que andou a velejar 5 anos no Mediterraneo sem nunca ter tido um problema, mas há dois meses atrás teve que chamar por socorro… exactamente ao largo deste cabo… por isso talvez deva levar a sério esta pequena distância… e ter mais respeito por estas 3 horas!

Angustia meus amigos, porque tenho um veleiro repleto de pessoas que amo acima de tudo, por isso tenho que me habituar a viver com ela, pois sem a minha amada familia nunca poderia gozar desta viagem fantástica!

Nuno

The Capitain


Responses

  1. Ta det stille roligt som de säger i Danmark…ta vara på er.
    Kram
    Sophie

  2. Querida família, foi com apreensão que li as ultimas notícias!😦 desejo as rápidas melhoras da Jenny e que possam ultrapassar em bem os obstáculos que se aproximam!
    Nuno, tu é o verdadeiro CAPTAIN, e isso reflecte-se na maneira como a tua família corresponde de froma fantástica aos desafios!

    Cá continuamos à vossa espera!

    Beijocas grandes para todos mas em especial para a Jenny!

    Sara

  3. Känner igen känslan. Men just nu måste du vänta, det finns inget annat att göra. Det kommer fler jular, det är inget som man riskerar liv och hälsa för ens om man lovat… och förresten går det ju tåg till Portugal också, om det skulle vara så att ni inte hinner till slut. Men det tror jag ni gör, bättre att segla dygnet runt sen när det är lugnt istället.

  4. Aj Aj aj Jenny! Att läsa er blogg är som att uppleva värsta action- äventyrs filmen. Jag önskar er mer inom genren – romantisk- komedi kryddad m lite spänning i exotisk miljö!!
    Kram Maria som tar emot Gräsklippar Kjell som åkt gräsklippare från Happaranda på väg mot Ystad (-också en resa! ) sover han på Bo på lantgård i Remmarlöv imorgon http://www.rixfm.com/index.php?underpage=312.60089

  5. Jag e tillbaka… Telia och jag har inte varit de bästa vännerna den senaste månaden. Jätte arg men idag äntligen kopplade dem in Internet igen. Vi ringer ju bara med Skype så vi har varit lämnade till vårt öde här nu hur länge som helst. Så idag ska jag kontakta världen igen. Har börjat drömma om er till och med… Då har det varit ett tag sedan. JAg saknar er jätte mycket och längtar tills ni kommer hem. JAg börjar ju bli riktigt tjock nu… Men det missar ju ni så det är ju i och försig ganska bra. Ni ser bara go biten som kommer ut om några månader. Kram till er alla tre


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: