Skrivet av: dreamalive | september 16, 2007

Tre månader trångt och nu riktigt gott!

CHALON-SUR-SAÔNE

Här är vi, och vi har det så bra att vi berättar det om och om igen för varandra för att lyckas greppa att vi nu äntligen nått fram till det liv vi föreställt oss skulle börja för ganska exakt tre månader sedan. Vattnet vi färdats i har bara blivit renare och renare, utsikterna vackrare och vackrare, himlen blåare och blåare, och, ja, livet är optimalt – helt enkelt!

Chalon-sur-Saône bjöd under förmiddagen idag på härlig marknad med frukt och grönt bland oliver, ostar, svampar, bröd och hantverk i en gammal fin stadskärna vid den stora katedralen med söndagens högmässa. Perfekt morgon som gled över i eftermiddag med lunch i sittbrunnen gjord på färska varor medan alla utom jag, som gjorde maten, badade. Med soft musik till. Och bjudna på middag i kväll hos grannarna. Vi har det bra. Foto härifrån kommer senare – jag ligger lite back med uppdateringarna..! Här är en halvgammal bild från när jag kämpar med att uppdatera kartan i högerlisten, men det hinner jag inte idag – det tar sin lilla tid… Gott om bilder att scrolla idag! Fortsättningsvis kommer jag att lägga mer av bilderna på oss i familjen på Flickr som finns i högerspalten, och ska funka att klicka på för fler bilder. Funkar det inte så säg till!

VINDISTRIKT

Platsen vi var på två nätter innan vi kom hit heter Santenay, och var det finaste stället vi kommit till i Frankrike hitintills. Vi låg vid kanalkanten med den mest strålande utsikt vi mött längs färden inlands. Santenay är en välbärgad by med vinodlingar längs bergssluttningarna. Vi klättrade upp till toppen av ”Berget med de tre korsen”, och det var egentligen inte så himla högt, men eftersom vi tog en genväg blev det ett äventyr vi aldrig lär glömma. Vi följde en krympande stig in genom skog av buxbom och lavaklädda träd.

 

 

Uppåt, uppåt. Så fortsatte stigen in i en trång grottöppning där bergväggen blev vertikal, och den vitgråa berggrunden låg som vassa lösa kilar längs bergväggskanten. Vi vågade inte gå in i klippan och borde vänt tillbaka, men Tiago som utsett sig till stigfinnare såg en stig längre fram. …Så nu har vi lärt oss att varje gång Tiago säger sig se en stig så handlar det om en glipa mellan träden på marken, och att sådana fanns det hela tiden nya trots att snärjskogen blev alltmer svårforcerad och farlig. Jag förklarade att jag vägrade vara den korkade turisten som går dit man inte ska gå och behöver räddningsinsatser för att komma därifrån. Men – det fanns ju en stig därframme..! Den genvägen tog sina timmar.

Andra minnen från Santenay är den täta mängden amerikaner i egna eller hyrda pråmar som fyllde kanalerna häromkring. Stor skillnad på folk från olika länder! Amerikanerna var högljutt supersympatiska och deras sociala kapacitet klingade på breda dialekter omkring oss.

Det som oxå hördes på denna sköna plats var en synnerligen distinkt åsna som lät så otroligt att få kunde tro att ljudet ens kom från ett djur.

Och! Jag höll på att glömma! Vinslottet i byn hade sin entré kantad av Frankrikes två äldsta träd. Två enorma plataner som var fyrahundra år gamla. Vi spekulerade kring varför det inte finns äldre träd än så i detta land.

KANALER OCH SLUSSAR

Vår sista dag på Canal Central kändes lite vemodig. På kort tid har vi gjort 150 slussar i många olika former. Vi har passerat genom två kanal-akvedukter, där vi glidit fram på vatten högt, högt över floder. Vi har upplevt slusstrappor, varav en var riktig hemsk och en garanterad död om någon skulle falla överbord i de mycket starka strömmarna. Har inget foto från den eftersom jag höll i repet med båda mina händer, hela min kroppsvikt (ofantlig ju..! lol), och alla mina (ofantliga) krafter så att händerna vitnade. Samtidigt var det tjockt med turister längs kanterna högt däruppe som stod lugnt och tittade på. Well, vi har slussat så mycket att det blivit vardagsmat. Fast längre fram vid Avignon väntar oss en 25 meters sluss, den djupaste i Frankrike.

MANNEN MED NÖTTERNA

Något annat som väntat oss är mannen med nötterna.

Tassa anade genast ugglor i mossen när vi inför en sluss fick se en halvklädd, solbränd, muskulös man komma fram ur buskarna. Han bjöd oss på valnötter från trädet vid slussen. Tassa tackade snabbt nej och försvann så långt bort hon kunde. Han gav en i taget, och han tryckte sina fingrar kring mina varje gång han fick ge en till. Han tyckte det var väldigt varmt deklarerade han, och tog av sig tröjan, så att bara de pyttesmå badbyxorna var vad han var klädd i. Till saken hör att han var den mest vältränade pensionär som någonsin skådats längst en kanal. Han hade oxå ett lika fastklistrat leende som en bodybuildare på estraden, men med jämna mellanrum varierade han det med ett missanpassat komiskt läskigt krummande av läpparna som uppenbarligen skulle förställa en utdragen kyss. Jag försökte allt vad jag kunde att inte krossa hans imaginära värdighet så att han kunde få leva vidare i sin bild av sig själv som enastående förförare. Men eftersom han upplyste mig om att han sett mig i olika hamnar sedan en vecka tillbaka, och eftersom han på kvällen kom med sin cykel och stannade utanför Siska i byn Fragnes, så tyckte jag att det var skönast att inte ta emot fler valnötter. Även om jag tycker mycket bättre om en flirt än ingen alls.

”LE GRAFF” OCH PENSIONÄRER

I fräscha Fragnes fanns till min glädje en graffiti-konstnär, som jag pratade med under kvällen medan han undervisade barn och ungdomar i konsten att hantera en spray-flaska. Förra vintern hade han varit i Stockholm och målat på tågvagnar och väggar. Han hade reste vida för att lämna sitt märke, signerat Heta-one, www.heta-graffiti.com. Jag och barnen fick oxå prova.

Och precis nu när jag skriver detta kom första samtalet på nya telefonen! ”Kula” ifrån Kågeröd! Så rolig överraskning!!

Det jag skulle skriva är just att det var länge sedan vi träffade någon i våra åldrar, förutom Sylvain härom kvällen. Här ute i Saône ligger vi nu plötsligt fyra stycken svenska båtar på rad. De två nytillkomna i gänget på Monsun och Aniara har kommit genom kanalerna norrifrån via Östersjön och Tyskland, och här knyts kanalerna samman mot Medelhavet. Tiago undrade högt varför vi bara träffar gamla människor… Äldre, eller pensionärer heter det hyssjade Tassa! Men faktum kvarstår, det var länge sedan vi träffade båtfolk i våra åldrar.

Författarens kommentar: Tio minuter efter de raderna skrivits lägger en nederländsk familj till invid oss med tre barn och ett års segling framför sig.

MANSKULTUR

Jag tar risken att ha fel – när jag nu skriver att det är en väldans manskultur i hamnsnacket. Igårkväll satt vi tre män och tre kvinnor och konverserade över relingarna. Dvs, männen talade och kvinnorna talade inte, inte mycket. Kunde jag ju sagt – så hade en kvinna talat..! Men det var igårkväll det blev så tydligt, och innan har jag inte sett mönstret så klart. När jag tänker tillbaka har det ofta varit så, inte alltid, men oftast. Nu laddar jag för att vägra följa det mönstret. Värst är att de bara rabblar samma båt- och seglingshistorier om och om igen. Jag gäspar och är hellre tillsammans med mina barn, men blir som vanligt betraktad som osocial och osympatisk av en och annan. Dax att säga vad jag tänker när jag tänker det? Eller tala är silver och tiga är guld? Får se..

TIAGO, TASSA

Vår son Tiago fann äntligen sin funktion när de manuella slussarna tog över. Då blev han vår privata sluss-vakt som stängde och öppnade slussportarna genom kraftigt vevande. Både han och Tassa står längs Siskas kant för att snabbt hoppa iland innan sluusen och springa och ta emot linorna som ska läggas på de mest ideala – eller de minst kassa – pollarna, så att vi inte slår i masten mot kanter och båtar när strömmarna sliter i skrovet.

Tiago är Tiago och slussvaktsjobbet kan inte mäta sig mot ödlefångar jobbet, som helt tog över hans värld när solen började steka bland stenar och grus. Här är en ödla som bodde i baljan en liten stund:

TIAGO, NUNO OCH DEN STACKARS FISKEN

En morgon rycks vi ur morgonfriden av Tiagos tjut att han fått napp!Han hade lämnat metspöet i vattnet över natten utan att vi märkt det. Det fanns en tusendels sekunds glädje i tystnaden innan tjutet. Förfäran!!! Första nappet någonsin och samtidigt insikten om att en fisk satt fast med en krok i munnen som måste göra hemskt ont! Jag kan inget om fiske, och Nuno är överlevnads intresserad men knappast plåga-djur-intresserad. Min man kallade den här lilla kanalfisken för ”Kattfisk” för så heter den på portugisiska, men jag undrar om den hetr så på svenska. I alla fall så var det ingen som ville äta den. Och helst ingen som ville ha den på en krok heller… Nuno befriade den och tog ett pappa-till-son-snack, som den iakttagande mamman inte höll med om, men fotograferade pga av laddningen i morgonens läxa:

SPIRIT, SPIRIT, SPIRIT

En annan morgon for jag och barnen ur kojerna som nakna brandmän när jag hörde ett tungt stort plask följt av vilt sprattlande ljud i vattnet. Nuno var ute på sin dagliga bageri-letande-runda, och Spirit hade han redan rastat och lämnat kvar på däck. Som ni förstår hade han försökt hoppa iland vår lilla svarta hund…

Det gick inte så bra… Och kanalkanterna är fullständigt omöjliga att ta sig uppför för en hund. Som tur var fanns vi och grannarna i närheten och fiskade upp honom snabbt. Han var mycket lågmäld och stilla resten av den dagen.

Sedan när det kommer dagar med kompisar i slussarna piggnar han till! Vi kom fram till att om han inte vore en renrasig mudi så kunde det här paret varit hans svarta mamma och lockiga lilla pappa, lol:

Här är en tjej som fick Spirit att kissa på samma buske fyra gånger:

En gång när vi slussade ner glömde vi att Spirit var ute, och sedan var det för sent. Först sprang han nöjt med längs kanten, men sedan insåg han allvaret och vi fick göra en räddningsinsats..!

Ok, nu ska jag till McDonalds och försöka lägga in minnesbevaringen på bloggen.

Nästa vecka väntar vi med spänning på post i Macon innan Tassa fyller tonåring.


Responses

  1. Está visto que chegaste ao teu lugar de eleição…vinho e mais vinho…é agora que nunca mais cá chegas! Familia mais linda nessa foto dos cinco…”Os Cinco de veleiro pela Europa”! Desta história a Enid Blyton não se alembrou! Kiss and more kiss

    P.S.: Tiago now you look like a young men ready to break the hearts of all the french girls!!!!!😉

  2. Olá!!!
    Que fotos lindissimas🙂 gostei especialmente do canal… muito bonito!!!
    As vossas estão o máximo, já estás com um bronze… bons dias de sol, ainda bem!!!

    Beijinhos

  3. Härligt att se lite nya bilder. Hey! Bruna och snygga e ni och jag är glad att allt flyter på. Skrattade så jag doooog när jag läste om mannen i ”busken”😀

  4. Fy tusan vad man blir avundsjuk, fina bilder och roliga vardagsituationer. Allt gott från Stockholm!

  5. Olá a toda a família!

    Adorei as fotos! Afinal valeu a pena alterar os planos da rota a seguir!

    Continuamos ansiosos à vossa espera!

    Beijocas grandes!🙂

    Sara

  6. Va glada vi är för att ni får lite belöning för alla bestyr och bravader. Winston säger att det är fett kul att vara tonåring, Tassa!!
    Och det tycker hans mor också…… Winston är extra snäll, positiv, hjälpsam och medgörlig kring den 27:e varje månad….Hmmm, konstigt värre:)
    Vi önskar er allt gott ((KRAM))

  7. Olá pessoal, tenho pena de não escrever nada mas sabem como é q eu sou….
    Por enquanto não fazemos a minima idea quando chegamos a Portugal… Vamos lá ver onde vamos passar o inverno.

    Nuno

    Och Hej gott folk, speciellt kära ni som skrivit här och hälsat!
    Jag kommer att svara med mail till nästa gång jag har internet, och inte så mycket skolarbeten att grejja med som denna gången.

    Har tänkt på att ha mailkontakt med dig Freddie och höra hur det går. Låter som om det händer saker i rätt riktning, och det glädjer mig mycket!

    Mia!🙂🙂🙂 Det kom en duva och förde ett väldans liv på din födelsedag – var det du?!😉 Saknar dig! Tänker på dig!

    Cicci & Co! Som jag fått färg ännu mer på hjärnan nu när ni målat huset! Hur blev det?! Säg att ni målat fönster och foder i milt äppelgrönt!?🙂
    Kram till familjen!

    Therése, du skrev att du skickat ett mail, och jag har hållt utkik efter det i mailboxen, men inte hittat något..
    Hoppas det går bra med allt!

    Kram, Jenny


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: