Skrivet av: dreamalive | juli 28, 2007

26:e juli

FORTSATT MOTVIND + OTUR

 

Tiago räknar till trettioen myggbett på benen. Tassa har både ett bett under ögat och ett bett över. Det regnar. I Leeuwarden får vi betala för att komma fram genom de många broarna. Till barnens fnissande och utrop sänktes ett metspö med en liten trätoffla i änden ned framför våra näsor så att vi kunde stoppa ned sex euros. Dyrt. Jag såg framför mig hur budget-diskussionerna tett sig på deras motsvarighet till kommunfullmäktige. Samtidigt som de införde taxan tror jag de kickade en bryggvakt, för det var samma kille som cyklade fram och tillbaka mellan de två broar han skötte..! I Leeuwarden hade vi tio broar att passera, så vi tog en promenad i centrum för att uträtta några ärenden. Stor besvikelse när vi fick klarlagt att tjejen som sålde internet-kortet till oss i Tyskland inte visste vad hon talade om med sådan övertygelse att vi trodde henne. Det vi köpt fungerar inte utanför Tyskland, och där hann vi aldrig använda det, utan betalade i hamnen istället. 300 kronor bortkastade, och ff ingen möjlighet till internet. Jag skriver nu ändå, och sparar i hopp om bättre tider..

Det fina med kanalerna här är alla båtar. De Nederländska flodbåtarna är väldigt speciella och fina. Och så är det husen, med trädgårdarna. Dem gillar vi att se! Utanför flera stycken stod det ”TE KOOP” – tekopp!-  till köp/till salu. Gissar att det inte finns några källarutrymmen, för de ligger inte bara under havsnivå, utan t.o.m. ofta under kanalnivå.

 

 

SKRÄMMANDE BROUPPLEVELSE

När jag stod under däck med Tiago och lagade mat hjälpte Tassa Nuno med brouppgifterna. Ofta måste vi förtöja för att invänta öppnandet av bron. Maten var nästan klar. Färsk tortellini med oliver (som är mycket billigare i Sverige) och basilika (som jag har en planta av under spray-hooden) och dressing, plus grönsaker. Vi var på väg in under en öppnad bro, sist som vanligt eftersom alla har starkare och snabbare motorer än oss. Då börjar Nuno och Tassa skrika – bron höll på att stängas!!! Allt jag ser är deras förfärade miner tittande upp i skyn mot vår tio meter höga mast och bron som stängdes framför den. Inräknat i detta scenario som inte får hända är, återigen; vår svaga motor.

Nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej!!!!!!!!!!!!!!!!! …hjälper inte att skrika..!

Jag hugger fatt i tutan vi köpt efter att ha blivit påkörda av fiskebåten, och blåser för full hals, så att Spirit börjar skälla för full hals, samtidigt som jag bara ser de förskräckta ansiktsuttrycken i ansiktena framför mig. För min inre syn ser jag kraschen och förstörelsen och det snöpliga slutet på vår resa. Hela min kropp förbereder sig på stöten och rasandet av masten över oss. Brovakten såg oss men bron fortsatte att sänkas. Nuno fick i backen, och ljudet av hur den arbetade på högvarv utan att Siska flyttade sig var nervslitande. Polisbilar kom tjutande över bron och jag var alldeles skakig. Vi var omskakade allihop när vi förtöjde vid brokanterna. Jag såg aldrig Hur nära det var, och var den mest chockade eftersom jag trodde vi var ännu närmre kraschen än vi var. Jag väntade smällen varje sekund, men det var fortfarande en meter kvar när backen äntligen tog. Polisbilarna var viktigare än vi var…

Till på köpet körde vi fel när vi skulle ut ur Leeuwarden. Flera timmar senare utan att ha fått något ärende uträttat var dagen slut och broarna stängda. Vi sov i en utmärkt hamn utanför staden. Duschade gjorde vi också J.

 


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: