SPIRIT GALEN PÅ STORA DELFINER I FLODMYNNING I ATLANTEN:

..Så nu har ni hört hur det låter ombord på Siska…
GLAD MIDSOMMAR!
RÍO GUADIANA!
Vi har kommit kommit fram till Río Guadiana som är gränsfloden mellan Spanien och Portugal. Det luktar pinjeträd från den portugisiska sidan, men vi drar ut på nöjet och har hållt oss på spanska sidan i Ayamonte. Fint här. Och vi behövde köpa en portugisisk gästflagga, eftersom den flaggan vi hade är mycket större än vår svenska hemmaflaggan..
Med tidvattnet går vi vidare upp i floden om en timme, för att under helgen utforska så omtalade och bland seglare populära Guadiana så långt in i landet vi kan komma.
Nästa helg ska vi på portugisiskt megabröllop med stora släkten.

Och sedan bör vi hitta en lösning på hur vi ska komma hem,
vilket vi ännu inte alls har klart för oss hur det ska gå till.

VÄRLDSOMSEGLARBRÖLLOP
För ett år sedan firade vi midsommar i Dyvig i Danmark. Motorn slutade fungera, och vi hade just blivit påkörda av en tysk fiskebåt som bröt av vårt bogspröt och segelfäste. Känns fantastiskt att vi trots den början på resan har lyckats komma hit. Det bästa i Dyvig var människorna vi umgicks med där. Värdsomseglare Peter Mathiesen som tillverkar Aries Vindroder i Danmark, och hjälpte oss installera vårt Aries vindroder,
-Och blivande världsomseglaren Christian Schmoll från Tyskland som vi blev så goda vänner med.

Christian gifte sig nyligen med Leena, samma dag som de lämnade sin hemmahamn för en världsomsegling. Peter Mathiessen överlämnade brudgummen och bruden till varandra, och gästerna på avskedsfesten fick en överraskning, eftersom bröllopet var en hemlighet. De har avancerat snabbt på sin resa, trots problem med transportstrejken (som är slut nu) och fiskare som vägrade släppa in dem i de franska hamnarna pga sin strejk(!), så att de fick vända över till England, och därifrån utgå för sin resa över Biscaya. De hade en mycket tuff överfärd, men är nu i norra Spanien, och vi hoppas på något sätt hinna träffa dem innan de ska över Atlanten till slutet av sommaren.
Här är deras film med, delfinerna i Biskaya och deras hemsida - Molinaris.

Och nu när vi har internet ombord i Alcoutim, som vi firat och firar midsommar i, kan jag lägga in detta för här är perfekt på alla sätt och vis; vackert, varmt, vänligt, återfunna seglarvänner från Almerimar, billiga café och gratis internet, och mycket mer som får komma i nästa inlägg om att
VI HAR KOMMIT HEM TILL PORTUGAL!

Ett år idag

Ett år sedan vi lämnade Helsingborg hamn. Och kom till Gilleleje:

Fick hamnbesök idag i Rota av svensk trevlig familj från Uppsala på semester här två veckor. Fick frågor. Frågade Tassa och Tiago om bästa minnena. Santeney svarade de båda. Och delfinerna. Här är vi i Santeney i mitten på september 2007, lite öster om mitten av Frankrike.

…och Tiagos favvo Wangerooge, Frisiska öarna;

Tassa minns gärna Marocko, men de bilderna har ni ju just sett.

Nunos bästa från det här året; – ”Inte en aning! Faktiskt inte en aning! Vattnet i PortBou?”

Jenny älskade Costa Brava kusten:

Alla älskade delfinerna, utom Spirit som ansåg oss invaderade.Tiagos små tår och delfiner:
Här är delfinerna i repris, med alldeles för lågt redigerad ljudvolym på rösterna eftersom Nuno tyckte det var omacho att han nästan grät……:(höj ljudet!)

Men när vi börjar prata om det, och tittar på bilderna så är det så MYYYYYYCKET!!!!! …som alla äventyr på kanalerna förra sommaren med Michel och Nadja…;

Stunder tillsammans med vänner:

Men ändå är det inte bara de goda minnena vi gärna minns. Sjösjuketillvaron på durken/golvet inne i Siska på Nordsjön;

De stora vågorna mot kusten när det var vindstilla i dimman och motorn slutade fungera i Rosenbukten;

En annan fråga idag var hur vi hanterar dåligt humör och bråk ombord på så liten yta. Vi gled undan från ämnet genom tacksamhet för vår kärleksmaskin Spirit, men svaret är kanske;

Att rida ut stormen. Eller att undvika den.

Bra böcker, bra filmer och bra musik har räddat oss flest gånger. Favorit i repris:

Utan vänner hade det inte blivit någon resa. Ni där hemma, och de som vi mött på vägen.Och här Michel och jag, som kom och mötte i Stockholm med Nadja, när jag var hemma om (de är i Medelhavet och seglar nu hoppas vi). På bilden är Nuno med i mobilen i Michels öra:

Och ni där hemma som vi träffat här på er semester (som åker motorbåt i Skälderviken nu hoppas vi):

Och så fick jag en sista fråga som jag tänkte vidare på för jag märkte att jag inte hade ett svar som kunde anses som vettigt. Hur var min plan för hur jag skulle göra om det hände något med Nuno så att jag skulle bli tvungen att ta över om jag inte kunde segla?! Jag hade ju aldrig seglat innan- Hur tänkte jag??

Jaaaaaa-aaaa……

Eeeh, jag var rädd, och….eeeh….

När det var som värst var jag på väg hem.

Fast när det var ännu värre så bet jag ihop och klarade av det på något sätt.

Och kapten Nuno har funnits där hela tiden än så länge, så ….

Skulle jag förberett mig mer hade jag kanske inte kommit iväg.

Nu är vi lite mer förberedda för nästa äventyr.

Och – övertygat gemensamt nehej-skratt – vi gör inte om Medelhavet på vintern på länge kan vi lova!!!

Imorgon fortsätter vi till Mazagón, och i övermorgon hoppas vi på gränsfloden Guadiana mellan Spanien och Portugal.

Hello everybody.

We are in Almeria. A very nice town here in the south of Spain. Nice and cheap harbour with free internet.
We have been here now 5 days, as the winds have been incredibly strong and from where we want to go. Hopefully on Monday we will move on, but according to the weather sites we consult we won’t go very much further the following days… too much wind again.
During this trip we have been having a lot of bad weather but also beautiful moments.

Here is one of that beautiful moments.

Love to u all,

The Kaptain

I min jakt på mer info om Plaza del Toro Ortega Cano (bilder i förra inlägget), tjurfäktningsarenan i Cartagena som nyligen visat sig ligga ovanpå en över tvåtusen år gammal amfiteater för gladiatorspel, så slant jag in på olika sajter på nätet,
varav en handlade om ”Trädens Apostel” Ricardo Codorníu y Stárico (Cartagena, 1846 – Murcia, 1923).
Det jag hittar om honom är på spanska.
En landskapsarkitekt med kärlek och kunskap, som bland annat såg till att återplantera stora kalområden med träd.
Och så var han med och införde Esperanto i Spanien.
På en konferens redan 1909 ska han angående sin åsikt om att tjurfäktningar borde upphöra ha sagt att det är ett

”högst vidrigt skådespel för varje nobel själ, och att det bär med sig inte få element av det okultiverade, och en moralisk perversion (…)”

fritt översatt från intressant spansk grön blogg.
På frågan vad han ansåg att man skulle ersätta tjurfäktningen med,
svarade han att man skulle

”ta bort den blodiga festen och ersätta den med en fest för träd, vilket skulle signalera en triumf för civilisationen”.

Han var tidigt ute.

I dagarna firas nu Trädets Dag i Spanien.

Och tjurfäktningar är allt mindre populära bland spanjorerna.
För er som kan spanska finns en fyllig debatt i ovannämnda blogg.
Från den debatten och från dess förespråkare för tjurarnas bevarande, har jag hämtat två snuttar med iberiska tjurar på bete.
Den andra är från Portugal, av kläderna och avslutningsscenerna med forcado att döma.

För er som gillar mycket muskelmassa i rörelse, bland träd:
(har inte lagt in blodiga filmer)

…har nu hela familjen fått , och går och sjunger här i Cartagena, hela tiden, om och om igen, utan att lyckas hejda det.

(The Bulgarian contestant’s name is Valentina Hasan, 29 years old. She’s from the village of Zvezdelina, in the Kardzhali Province. Valentina’s married and ”Hasan” is her husband’s surname. She currently lives in Spain. AND WE LOVE HER!! She has now became famous for her listening and singing by heart, and some millions have watched her on Youtube.)

Vi stannar här med förhoppningen att det vinande blåsandet, motvind dessutom, lugnar sig till helgen. Här är ett ökänt evigt blåsande i Palos-området, och medelhöjden på vågorna här utanför är vid storm sex sju meter, så vi känner oss respektfulla.

Har gjort uppiggande, och dyr, shopping av säkerhetsutrustning till Siska, samt ännu ett nytt toa-pump-försök-köp som vi hoppas funkar bättre än de förra.

Ken Lee!!

En Dreamalive produktion till…

Mais uma producão Dreamalive…

Alla som vill skicka julklappar, brev, osv, kan skicka det till:

Familia Antunes Wenhammar
c/o Rosalina Carreira
Rua Dionisio Saraiva 73-a
2080-104 Almeirim
Portugal

For the first time on www.dreamalive.se, a little film from us to you!