Slut på ord.
Vet inte vad jag ska säga för jag hittar ingen lust att prata, eller skriva.
Ville ändå bara berätta att Nuno och Spirit idag lämnat Faro tillsammans med Siska ombord på en mega-truck, tack vare Faruk. Tack Faruk . Mer än Fantastiskt! Och bönorna som fortfarande återstår av de halv-ton (som inte fick plats i Siska, och..) vi fick skickade ner till södern av Faruk, de är på väg upp igen, för att underlätta vår hushållning nu när vi ska få ordning på vardagen hemma på land..! Fantastiskt bidrag från Go Green, som vi har delat med oss av till många andra långseglare. Många goda måltider. Och vi har inte alls fisit så mycket som ni tror!

Slut på ord.
Kan man vara utbränd av semestern och behöva jobba för att hämta sig..?!

Jag och Tassa och Tiago åker hem imorgon onsdag via …suck… flyg (fick ge mig ekonomiskt, och är sur på tågpriserna). Barnen lär återse sina sängar efter över ett år ca kl midnatt. De kan inte förstå det. Overkligt som en fantasi. Uppspelta och glada längtande efter sina vänner!

Spirit vet jag saknar sin nya bästa vän i Portugal; Puki. Puki hittades överkörd, halvflådd och övergiven av min djurälskande svärmor, och är nu en välmående kärleksfull liten krabat, som Spirit först spände sig mot allt vad han kunde. Pukis ändlösa charm och envishet vann, och Spirit blev en ny man när han accepterade djup manlig vänskap, haha. Och nu blir jag väckt på morgnarna av Pukis pustande med nosen under dörrspringan, i hopp om att Spirit kanske finns där inne hos mig..!

Nuno, Spirit och Siska bör anlända Råå om ca fyra dagar.
Det har varit en historia för sig att få en vagga konstruerad för lastbilsfärden.
Jag säger bara; Bruce’s Marina i Faro.
Och i skrivandes stund tror jag att Siska & Co de befinner sig någonstans på spanska höglandet.

Slut på ord.
(Men jag hittade rätt många ändå när jag började skriva …)

..Men jag förstår inte varför det hela tiden blåser så mycket just där vi är! Det är ju sommar nu!? Igen, Fortfarande, Eller inte.
Jag vet, hela tiden farväl från mig i bloggen… särskilt när vi ska ut på havet,
och det ska vi nu snart. Och det blåser rejält. Men vi tänker vara lite tuffare nu när barnen och Spirit inte är med, och gå ut i vindar som vi lärt oss undvika. Vi tror vi klarar det.
Planerar ankra nästa natt utanför Tavira, och sedan fortsätta mot Faro på tisdag morgon.
Jag har uppdaterat med vårt nuvarande, och enda fungerande, portugisiska telefonnummer under fliken ”div info” längst upp i sidhuvudsbilden.
Det känns lika nervöst som alltid att gå ut i ovissheten om väderkonsekvenserna där ute. För några timmar sedan kändes det helt lugnt i mig, och jag tyckte Nuno studerade väderleksrapporterna tjatigt mycket. Kände mig kaxigt trygg med vår seglingsvana. Nu börjar modet svika, men ännu inte beslutsamheten. Beslutsamheten brukar vara ända tills det ändå redan är lite sent att vända tillbaka..
Ja så nu kommer ett till av mina farväl inlägg..
Farväl och tack för allt,
far väl till alla vänner som är byggstenarna och beståndsdelarna i vår färd,
god färd till er med mycket hjärta,
och god färd till oss tack..!

Jag ville lägga upp en samling av bilder från alla middagar vi haft med alla vänner längs vår väg.. det har hunnit bli en samling .. Nostalgiskt leende på mina läppar, vemod och insikt.
Vi har fått så mycket, av så många. Utan Er….wow……..TACK, för allt!!!

Och tack till goa Noa som upplyste mig om Boom-Festivalen i Portugal 11-18 augusti!
Vilken grej! Skulle gärna varit med!  mer

Istället kanske vi kan komma till festival i Skåne 1-3 augusti; Mossagårdens ekologiska festival, som både Magnus Billqvist och Camilla Åkesson tipsat mig om. Kolla också Camillas nya hemsida Hållbar Livsstil!

Kramar, J

Hej, hej, Hello, Hola!

I made some updates in the sidebar for now.

Photos, Map of the journey (maybe not working perfect yet), and some more kind sponsors (thanks again!!).

We probably have to stay here in Dyvig for one more week, cause of the problems we have had.

-So please stop asking where we are now!!!

   Aries vindroder som jag målat till Molinaris (deras hemsida är igång till hösten) idag. Tvåsidigt med linor målade i trompe l’oeil.

Spirit är som en panteistisk gud och finns överallt. Iaf hans hårstrå -ÖVERALLT!!!  …även i vindrodernas färg som jag improviserade ihop färg till med ägg, pigment och annat jag hittade att måla med .

Skrivet lördag, insänt tisdag, beroende på när internet korta stunder behagar fungera.

Kolliderade med tysk fiskebåt i fredags. En sådan där dag som man önskar att man stannat kvar i sängen. För min del kom första kollisionen redan på morgonen då jag skulle gå ombord Siska med tandborste osv i ena handen, och Spirit under andra armen. Efterklokheten som inträdde rätt snabbt sa att det hade varit bättre att ta det i två omgångar, men jag kanske ville styla inför båtkillen bredvid och visa vilken koll jag hade.. Nu blev det inte någon stilig ombordklivning, utan Spirit började sprattla omåttligt mitt i klivet över mantagsnätet, som är fäst i en övre stålvajer, och jag föll som en fura när min fot inte kom hela vägen över nämnda vajer. En oundviklig insikt om att ”nu ramlar jag” varade i den blixtsnabba evigheten det tog att landa mot jollen på båt-taket och glida ner på däck. Jag hade inga lediga händer att ta emot med. Spirit tog sig loss ur greppet efter att ha blivit halvmosad mot jollen. Jag låg besegrad av mitt övermod kvar klubbad på däck, och sa mycket stillsamt ”Nuno?” in genom ventilen i näshöjd. Blev upphalad och omplåstrad. Min vänstersida fick stryk. Igen. Blev av med endel hud. Igen. Mindes att förra gången det hände, 3år sedan fast mycket allvarligare, så fortsatte det tills jag fått så många smällar av livet att livet blev helt annorlunda. Fick en tanke om att det är dags att ömsa skinn igen.

När vi kommit en bit längre på den dagens resa och gått för motor genom en lång stäcka trångt, ringligt och vackert sund, var Nuno ivrig, nästan irriterad, i iver att få upp seglena. Jag fick ta rorkulten (har lärt mig i en bok nu att det heter så), och skulle gå mellan öarna och undvika andra båtar.

…Som jag såg det:

Mellan öarna var det båtar i den högra delen av passagen, och i den vänstra var det fritt eftersom enda båten där låg stilla vid stranden. Den fortsatte ligga stilla vid stranden ända tills vi var rätt nära. Då körde den rakt ut i nittio graders vinkel mot vår kurs. Här hade jag kunnat vara lika smart som Nuno och kalkylerat med att han kanske inte sett oss. Då skulle jag ha ropat på Nuno och frågat vad jag skulle göra. Som ni förstår gjorde jag inte det, utan fortsatte framåt i tron att motorbåten som var snabb skulle väja undan när han kommit ut från stranden, eftersom jag visste att fritids-motorbåtar ska väja för segelbåtar. Sedan gick det väldigt fort. Motorbåten fortsatte rakt mot kollisionspunkt, jag visste inte vad jag skulle göra, ropade på Nuno i fören, och visste fortfarande inte vad jag skulle göra. Hade det inte varit land på aktersida om motorbåten skulle jag svängt dit, men det vågade jag inte, och svänga åt andra hållet var i stort sett lika mycket kollisionskurs nu. Överhuvudtaget så hann jag inte med. Nuno ropade allt vad han kunde till gubben i motorbåten, och jag ropade till barnen att hålla i sig. Och mannen fick syn på oss, girade rakt mot oss, kanske i tron att han skulle kunna väja på det sättet, eller i okontollerad överraskning, vet inte men smällde gjorde det. Panik. Skrik. Inga människor skadade, men hela främre bit av bogsprötet som ankaret hänger fast i var av.  Motorbåten körde iväg på ett håll, och vi gled iväg åt ett annat. Allt var för jävligt just då, och allt hade förändrats på så kort tid. Snart lyckades vi närma oss varandra båtarna emellan, och det visade sig att han var tysk och varken kunde engelska eller danska eller svenska, och vi kan ingen tyska. Hans båt hade fått plasten uppskavd på babordsida där krocken med ankaret och bogspröt skett när han svängde upp mot oss. Nunos lösning var att var och en åker vidare till sitt liv. Nuno ville komma fram till Dyvig eftersom Peter väntade på oss där, och han ville inte lägga någon tid på tvist och byråkrati. Så vi dividerade inte mer med tysken utan att förstå varandra. Han körde snabbt iväg, och vi var kvar i en jobbig stund att hantera sinsemellan. Förtroendet för varandra mellan mig och Nuno var på lågvatten, och just då ville jag inte vara med längre.

Det gick nog någon timma tills Nuno tröttnade på att vara rädd för att sätta segel med en kanske instabiliserad fästpunkt i kvarvarande bogspröt. Det var bra vind så storseglet fick komma upp, men inte genuan i fören. Omskakade och upprörda lugnade vi oss efterhand som timmarna gick, och det som hänt redan kändes långt borta. Det är något annorlunda med tidsupplevelsen när man reser så här. På kvällen är det svårt att tro att det som hände på morgonen faktiskt var samma dag. När vi skulle in i Dyvig, som sägs vara en av Danmarks finaste hamnar att ankra i, så blev det återigen många saker på en gång. Det växlar verkligen fort från lugn till villervalla i känsliga lägen.

Bommen krängde just som Tiago kom upp på däck, och han fick en bula på huvudet när de krockade. Samtidigt fanns där inget tidsutrymme i de viktiga sekunderna att få Siska rätt, så det gick inte att stoppa och ta en tröstpaus då. Jag har de här dagarna noterat att när man kör bil och det händer för mycket omkring går det (iaf i Sverige) att köra till sidan och stoppa tills man samlat ihop situationen. Det går att stoppa. Det går inte här. Man måste fortsätta. När läget var stabiliserat igen så pratade vi med Tiago och han var okey. Hela tiden händer det saker på gott och ont som gör att Tiago vaknar upp till allvaret i leken. Ännu har han inte förstått helt hur livsviktigt det är att göra som vi säger i känsliga lägen, men det kommer, tror jag. Han tycker fortfarande att explosioner är mer lockande än frid och lugn som är trååååkiiiigt. I Dyvig fanns det krabbor under bryggan och hans världsordning var återställd.

Vi fick lägga till längs med ett yngre par i båten Molinari, och gå över deras däck för att komma iland. De var också där för att få ett av Peters vindroder installerat på sin båt. Nice people J.

Detta var vår midsommarafton. Att komma till lugnet och skönheten i Dyvig, prata med båtfolket, äta och ta det lugnt tillsammans.

INRE RESA

Nästa morgon tog jag ett snack med de högre makterna, för att reda ut vad det är som händer och varför. Att jag både fysiskt och psykiskt ömsar skinn är klart och aj så tydligt. Har fortfarande kvar mina blåmärken efter att jag blev påkörd för två veckor sedan. Anser mig ha kommit förbi kulmen av gränssättande, och vill veta vad kollisionen handlade om för min del. För Nunos del vet jag att det handlade om tydligare kommunikation och slut på att vi ska försöka läsa hans tankar för att de är så självklara för honom att alla borde begripa dem bara genom att observera. För Tiago tror jag som sagt det handlar om att samspela med människorna omkring honom och ta del i konsekvenserna av sitt handlande. Tassa återstår det att se vad som blir resan för henne på väg in i tonåren.

…Och nu vet jag vad det är dags att förändra i mig. Min envishet. Min kära envishet, som varit min trogna följeslagare i så många år. Det är dags att byta ut den. Mot vad? Vad är motsatsen till envishet? Det tog mig en morgondusch att i min envisa värld märka att jag inte var bekant med motsatsen. Att ge med sig är vad jag hittat. Förslag på bättre ord är välkomna. Ge med sig. Släppa. Ge av sig själv. Medge. Erkänna sig ha gjort fel. Kan knappt skriva det, som det tar emot. Jag gör mitt bästa, jag gör inte fel…………… Så den inre resan fortsätter och målet nu är att ge med mig och kunna skratta åt mina misstag. Det är den inre resan jag är här för. Ska lägga till det i kategorier i högerspalten.

Fysiska resan fortsatte i går lördag i danskt firande av Sankt Hans med fest och bål här uppe i backen. För nu har detta året nått sin höjdpunkt i växande, och sommaren fortsätter mot mognad och höst. Jag är innerligt glad att veta att för oss blir inte dagarna kortare och mörkare och vintrigare detta året, för vi fortsätter söderut efter att vi lagat och fixat med båten här kommande vecka.

Kvällen och början på natten tillbringade vi ombord på Molinari, som nu ligger för ankar en bit ut dit vi rodde i jollen. De ska påbörja en jorden-runt-seglats om ett år. En sådan tar ca tre år, vill jag poängtera för alla som tror att vi ska segla runt jorden på det här ettåriga året vi är ute. Ikväll är vi bjudna hela familjen på middag ombord på Molinari.

Skrivet onsdagkväll Ballen, insänt torsdagkväll Fredericia.

(GLAD MIDSOMMAR där hemma om jag inte lyckas hitta något nät i masten imorgon!! )

Vi och flugor är i Siska skyddade från regn ikväll i Ballen, på Samsö. Jag har tre flugor här vid lap-värmen. Har redan fångat två, men vet inte var jag ska göra av dem. Släppte ut en som flög in igen, och släppte in nästa under täcket hos Nuno, hehe.  Ballen är ett namn som roar Tassa och Tiago. I förrgår sov vi i Gilleleje. Där fanns en skylt med namnet bögebakken. Det var också populärt. J

Vi mår bra, och färdas så inkognito som man kan med en mudi och två barn, en högljudd portugis och mig själv som får nog av cirkusen ibland. Allt på en liiiten båt full med saker. Dels alla våra saker som kommer ut i solen så fort den skiner i hamn, dels långfärdsutrustningen som påkallar mycket uppmärksamhet och många frågor. Redan i Gilleleje, första anhalten, trodde folk att vi måste ha varit iväg långt..!

Det var skönt att komma iväg äntligen efter sjutton år. Så länge vi ff är här uppe i norra Europa så känns det dock lite som att lifta i Åstorp (när man bor i Kågeröd) –lite väl nära hemma för att ta sig själv på allvar. Första turen började som förr med att Nuno inte begrep att jag inte begrep, och jag hoppades bara att ingen stod med den utmärkta kikaren i yachtklubben och synade skådespelet. Det var knappt någon vind, men komplicerat nog att försöka förstå vad Nunos pekande och ”den/det”-benämningar betydde. Prova själv att lära segling av någon som inte vet vad något heter på varken svenska eller seglarspråk! Jag och Tassa hjälper varandra att upprätta en ordlista för vad kommandona på Siska egentligen betyder  .

Den här första rutten över sundet bjöd på kraftigt omslag i vädret, och det var mycket mäktigt att redan första dagen uppleva hur det är att segla rakt in i oväder. 

Kanten på molnet vi seglade under in i blixtar, åska och störtregn var som en sådan där lampa på kinarestaurangerna som man som barn inte kan låta bli att sträcka sig efter och känna på med händerna, bara alldeles kall och våt och mörk. In i en annan värld seglade vi in under molnkanten och genast krusade sig vattenytan av en kylig vind som svepte bort allt ljus. Himmel och hav förenade sig i en vägg av vatten som överröstade alla andra försök till ljud. Ett magiskt litet rum av torrhet blev Siska för mig och barnen och Spirit, som förundrat skådade Nuno i en helt annan miljö 1,5meter ifrån oss; stående i grått forsande vatten och en kraftig sidovind som höjde kontrasten mot lugnet innanför luckan. Allt annat försvann. Det var häftigt J.

Nästa dag, måndagen den artonde juni, tillbringade vi i strålande solsken i hamn i Gilleleje. Vi noterade alla med stort nöje att förhållandet till hundar var helt avslappnat, och snart gick Spirit lika lös som så många andra hundar där. Stor skillnad mot Kågeröd! Såklart är hundarna också mer avslappnade när de får umgås naturligt på egna premisser, och först tyckte Spirit att det var säkrast att vara stel som en pinne, men så småningom blev även han en cool kille J.

Det sipprade in vatten kring fönsterna i störtskuren, och på måndagen fick jag sikaflexa enligt samma princip som jag första gången målade naglarna med (Maracaibo 1989). Man stryker på så gott man kan, och lägger sedan nästkommande timmar på att försöka torka bort runtomkring så proffsigt som möjligt.

Det kom även upp en bit mantågsnät, och min status på båten steg lite när jag redde ut hur det skulle fästas lagom till att Nuno försökt på så många sätt att håret (på utväxt) spretade mer än vanligt.

Vi blev bjudna på ett litet studiebesök på vackra Gratitude av Stefan som visade oss runt bland cirka tjugo killar på fjorton plus, som var ute och seglade i tio dagar för första gången. En av dem frågade oss vilket som var snabbaste tåget hem till Göteborg från Helsingborg. Blev inte klok på om han skojade.. Vi hade gärna bytt plats med honom när som helst! Härligt skepp!!

Ser många par som är äldre än oss och seglar med större båtar.

Och såg Sverige hela tiden från Gilleleje. Kändes konstigt att titta ut över sundet och ha Kullen där på andra sidan, och veta att det är det sista vi ser av Sverige på länge länge.

Drömmer mycket på Siska. Vet inte om det är för att jag sover så bra, eller om det är för att jag sover så dåligt, men jag sover mycket på Siska. Så fort jag känner mig minsta lilla sjösjuk vill jag bara lägga mig ner och sova. Det får gärna gunga massor, bara jag får sova, sova, sova. Tassa läser, som vanligt. Tiago och Spirit håller igång varandra, som vanligt. Nuno seglar och jag sover, inte som vanligt, men mycket välkommet J.

På Själlands udde, där vi sov i Oddenhavn natten till onsdag, tror jag (redan tappat kollen på dagarna), var det så fint att Tiago ville flytta dit. Han och Tassa fick upp jättemånga stora krabbor i hamnen när de fiskade med en mussla i en tvättklämma. Så där vill Tiago bo. J Det blev inga krabbor till kvällsmat, för då skulle Tassa ha vänt på hälen och gått hem, så de bor kvar under bryggan. Mat tar mycket av vår tid. Diska (Tack till Lahega som skänkt rengöringsprodukter i toppklass! Mer sponsringslänkar kommer snart i högerlisten!) vid bryggan gör jag tre gånger om dagen, och fyller på med ny färsk mat titt som tätt gör vi ofta eftersom vi inte har kylskåp. Under färd ska det också lagas mat, och första gången mådde jag så illa att jag höll mig uppe på däck efter det, eftersom bara tanken på att gå in där nere fick det att kväljas i mig. Idag innan vi seglade ut ur Oddenhavn tog både jag och Tassa en sjösjuketablett. (Det krävs Väldigt mycket för att jag ska stoppa i mig piller från apoteket..! …och då har det knappt varit någon vind eller några vågor ännu.) Tack till mamma och Marie & Bosse som försett oss med olika preparat mot illamående. Stundtals blir Spirit en ovanligt lugn mudi och lägger sig ned med huvudet på kudden –tror han oxå känner av gungningarna i magen då.

Han har redan vant sig vid situationer som han för någon dag sedan var väldigt hispig för. Han har tagit det som sin uppgift att skydda oss, och till havs oroar han sig mycket när vi inte är samlade på samma punkt i Siska. Då måste han få kolla laget runt att vi alla är ok, annars är han inte lugn. Han tittar med stor misstänksamhet och skepsis på vattnet vid sidan om, men blir modigare för varje dag som går.

Hi People,

now we are in Fredericia harbour, after a whole day of motoring!

Yesterday we stopped at Samsoe, a nice island in the innerwaters of Denmark.
It was RAINING and the wind was strong, difficult time to do some bbq!

The engine is taking a lot of oil and that worries me a bit, on the other hand it’s really economical with the diesel.
The family is getting used to the life at sea and we have been taking bigger and longer trips for each day. This last one to Fredericia was 35 nm it took us about 10 hours to do.

Spirit is in great shape and starting to enjoy the ride that’s really good!

The idea about having a Wifi anten on the mast is not so bad afterall if we had that we would problably have easier contact with internet.
Economically we been paying around 110 DKK in harbour fees.

Food as been good and we make most of our meals onboard.
THanks to GO Green for the great food!

Thanks too to our neighbour Ericsson that fixed our call sign labels, We’ll be putting the link soon.

Tomorrow wi’ll be heading to Dyvig where we will install the windvane, then with fair winds we will not need to seat and steer all the time.

Ok People C U Later

Nuno

Vansinnigt NERVÖS nu!!!!!!!

Siska har varit i Råå hela helgen på landbacken och fått sig en skönhetskur, service, installationer osv som behövdes, med fantastisk hjälp av goda vänner. Och jag har inte varit med där alls, för jag försöker tömma lägenheten på våra saker så att nytt folk kan flytta in på onsdag. Har sålt några tavlor i helgen, och tror nästan vi har råd att köpa en rejäl Ipod så vi kan fylla den med go musik. Bilen är oxå såld, och motorcykeln, och badkaret, och…  Just nu är pengarna till fler utgifter innan resan slut, om vi inte ska tumma på resekassan.  Det som saknas som vi gärna vill ha med oss på resan är just musik, samt dykutrustning eftersom all sådan blev stulen när vi hade inbrott i förra huset i skogen.

Avskedsfesten på lördag blir fr.o.m. kl.16 och vi har haft fullt upp med organiserandet  kring flytten och färden, så eftersom vi inte återkommer till huset efter festen och kan ta med saker tillbaka, hoppas vi att ni har förståelse för att vi inte bjuder på så mycket, utan att ni själva tar med er mat och dryck om så önskas i mättande mängder. Gamla och nya vänner är hjärtligt välkomna att hälsa på i Norra Hamnen, bakom Dunkers och över bron till höger vid Yachtklubbens hus, Helsingborg. Folk kommer att komma och gå, så det är inga bestämda tider! Välkommen!

Och nu kom posten precis, med ett härligt paket fullt med Dr.Hauschka produkter från www.bergamott.se , som sponsrar oss med holistiska hudkrämer med solskydd. Underbart!!! Tack så mycket!!! Bamsetack till Mikael!!!

***************************************************Jenny

Nu har vi fått skolmaterial till båda barnen. Tassa ska börja sjuan, och Tiago fyran. Det blev två lagom stora högar. Mycket kommer att ske via internet, är planen. Båda två ska skriva här på bloggen och hålla sina klasskompisar uppdaterade så att deras undervisning i skolan kopplas ihop med vår resa. Vet inte hur mycket vi får möjlighet, eller intresse, att chatta på  Messenger, men alla har egna adresser nu iaf. Och Nuno och jag har även Skype så vi har möjlighet att fortsätta coacha, via gratis telefoni.

Alla har en egen mailadress;

• nuno@dreamalive.se
• jenny@dreamalive.se
• tassa@dreamalive.se 
• tiago@dreamalive.se

Spirit fick ingen. 

********************************Jenny

Skapad av Jenny onsdag, maj 30 2007 21:49:41
Varje dag möter jag flertalet människor som säger ”vad häftigt!”, och jag tänker varje gång -jodå, i dubbel bemärkelse.

För just nu när vi sliter som f-n för att få allt klart, känns det som om det går häftigt åt oss, i ordets äldre bemärkelse. För mycket på för kort tid.

Jag avslutade mina uppdrag i kommunen för Miljöpartiet i måndags, för ett år frammåt. Och igår tisdag avslutade jag mitt bildlärarjobb på Montessori. Vi har gjort en tavla tillsammans, jag och barnen. Den är till salu, och vi hoppas ett företag i trakten köper den så att de kan träffa sitt konstverk i sin vardag. Och jag hoppas vi får bra betalt så att barnen kan få rejäla målardukar med sig hem på sommarlovet, och en härlig klassresa senare. Det var en fin artikel om det i tidningen idag i Skånskan, tillsammans med mitt uttalande om budgeten från kommunfullmäktige.. .

Så här ser tavlan ut. Och jag saknar redan barnen.       Sovande sköldpadda:

Nu har jag bara ett uppdrag kvar att slutföra innan resan. Ska måla tre tavlor till Marina Plazas hotell i Helsingborg för Tillbergs design. Tacksamt till resekassan, och jättekul att ha fått jobbet. Tack alla som stödjer mig i mitt målande!! Här är bild på Enricas Harley Davidson som jag målade förra månaden:

Tisdagen den 2:a juni flyttar jag över bloggen till wordpress, och kopierar alla tidigare inlägg och kommentarer hit. Därför ser det fr.o.m. här under, och hela vägen tillbaka till första inlägget, fortsättningsvis märkligt ut med datum och namn.