Tack, tack, tack för alla gratulationer som jag inte fått…
PÅ MIN FÖDELSEDAG!!!
…för att igår när jag och Tassa åkte till Marocko så fick mobiltelefonen frispel och skickade mitt meddelande till Nuno tretton gånger till honom, …och sedan till ytterligare telefon-nummer (…det var pinsammare förra gången det hände och jag hade skrivit lite mer privata hälsningar..). Stängde av den, och sedan dess har det inte gått att aktivera SIM-kortet igen för +46-705-249085 eftersom det krävs en PUK-kod som kanske ligger någonstans i en låda där hemma i Sweden.
Så nu finns vi på spanska mobilnumret: +34-691 861 675 tills vidare,
och nu har Nuno precis lyckats få igång antennen på min laptop så att jag fått alla mail – TAAACK!!!!!! Tack för alla hälsningar!
Det är tajt med internet-tid just nu, och imorgon fortsätter vi NORRUT (!) på Atlanten i riktning Cádiz och längre fram Portugals Algarvekust, så förlåt jag blir sen med mina svar! Förlåt!

Allt är fantastiskt bra här, och kunde inte vara bättre – …föutom kanske en dusch då..!
Marocko, Afrika, var maxat, och vattenlinjen på Siska har sänkts ytterligare något.
Hamnpolisen här i Tarifa har mycket roligt åt oss och vår chiqitito båt.
I morse blev jag födelsedagsväckt av att de ropade på oss (för att vi måste flytta båten) och då sjöng de födelsedagssången Feliz Cumpleaños för mig .
Mer rapport från Marocko kommer nästa inlägg.
Nu kommer en massa vi samlat på oss sedan sist, och Tiago och Tassa har skrivit lite oxå. Det är Tassa som tar många av fotona här på bloggen och från Ronda som hon älskade kommer ännu fler nedan!

Gibraltar – by Tiago
22/5 åkte vi till Gibraltar med en hyrbil för att titta på Gibraltars klippa.
(Fler Gibraltar-bilder i högerlisten. Observera husen inne i klipporna på bilden här under.)

Där fanns jätte många apor. Vi var och kollade på en jättestor grotta som hette Saint Michaels Cave och där var jättefint När vi kom ut från grottan så kom vi till lite turistaffärer där det fanns väldigt många apor. När jag och Tassa köpte en Bounty så hoppade en apa ner från taket på restaurangen och tog min Bounty, vi stog bara och glodde med öppna munnar medan apan käkade upp min Bounty.

Sedan för att ge tillbaka så gick jag till bilen och hämtade en tom godispåse, jag stod och låtsades att jag åt ur den och direkt kom tre apor och drog i mig. De blev väldigt förbryllade när dem förstod att den var tom. Hihi!
/Tiago
(Spirits min när han såg aporna utanför bilen):

Ronda – by Tassa


23/5 åkte vi (”vi” är i det här fallet alla utom mamma som var i Sverige då) ut med den hyrda bilen till ett vackert ställe en bit från havet, Ronda. Det var väldigt fin utsikt på vägen dit.
Vi stannade några gånger och tittade och tog foto.

Det var jätte fint i Ronda, riktigt otrolig utsikt.

Det gick en klyfta rakt genom staden med en å längst ner på bottnen.



På ett ställe fanns ett gammalt fort eller någon sorts byggnad som var inbyggd i bergväggen längst ner på bottnen av klyftan. Jag och pappa gick hela vägen ner i de långa vindlande tunnel-trapporna som ledde ner till bottnen inuti berget. Jag hittade mitt drömhus i Ronda. Det var egentligen någon sorts museum, även om jag inte tittade på utställningen, utan bara huset.

Det var underbart i Ronda och det var helt klart ett av de finaste ställen jag varit på!

Tassa<3

Gibraltar – Tarifa
Här i Tarifa – Europeiska fastlandets sydligaste punkt – kan man sitta och titta. Barerna, pubarna, caféna – och alla andra namn dessa går under – ligger tätt i gränderna i gamla stan, blandat i en intressant kombination av det äldsta och det nyaste. De som vågar sig ut i kjol visar – gamla som unga – upp trosorna i vindkasten i de småsmå gränderna iTarifas gamla stadskärnan.
Blåsigaste stället i Spanien, och därav, sägs det, högsta självmordsfrekvensen i landet. Samtidigt dras folk från hela världen hit för de perfekta förhållandena för kite- och windsurfing. Och med dem följer softa chill-out ställen och coola figurer i avslappnade märkeskläder. Yin-yang symboler blandas med tribe-tatueringar, massage med kreativa skrivarkurser, ekologiska pizzor i vedeldad ugn med eklusiv inredning bland vackra valv, och dessutom fågel- och fjärilskådning med delfin- och valutflykter eftersom naturen bjuder på mycket här, både i vattnet, längs med vattnet, och uppe i bergen.
Vi är inställda på att återvända hit fler gånger.

Vi lyckades komma hit på andra försöket genom Gibraltar sund. Det ska inte vara för lätt! Och nu vet vi att det krävs mer än bra tidvattens- ström- och vindkartor för att klara det. Om man inte har en fet motor. Och det har vi som bekant i.n.t.e.
..välslitna svenska flaggan i Gibraltars uppgående sol
Idag – Imorgon – eller inte alls
Vi kom genom tack vare mina ihärdiga drömmar natten innan (nickar övertygat), med många människor i drömmen som rekommenderade mig att vi skulle göra så.
Istället för att gå tidigt på morgonen som dagens karta över tidvattnet och strömmarna rekommenderade, tjatade jag på Nuno om ifall det inte gick att gå ut lite senare framåt lunch(?). Precis som mina drömmar sa..
När jag frågade seglarna i hamnen (som är en privat klubb med bara spanjorer, där vi hade tur att få plats för en natt) sa vissa att vid lunch skulle det vara bra att gå ut mot Atlanten genom sundet. Men de var inte alla överens om det. Endel sa att vi inte skulle klara det, att vi skulle få motvind. För när man ser molnen samlas uppe bakom berget mot väster, då vet man att det blåser Poniente, dvs från väst från Tarifa. Men vinden skulle vända. Och sedan skulle den bli starkare. Och sedan ännu starkare.
Hos räddningsmanskapet Salvamento Marítimo var de lika oense. Den ene sa vi inte skulle klara oss mot strömmarna utan medvind med vår knappa motorkraft på fredagen, men att på lördagen skulle vi få bra medvind, så att det var bättre att vänta en dag. Den andre sa att det var visst det bra idag om vi gick vid lunch, men att nästa dag, lördag, skulle det nog bli för starka vindar.
Och sedan gick vi in till Algeciras centrum till ett Locutorio; ett rum fullt med datorer och telefonhytter som man kan köpa sig tid vid. Väderleksrapporterna på alla fem olika ställen vi konsulterar på internet var lika tvetydiga..
Nuno ville nog helst vänta till lördagen, och jag ville följa drömdirektiven och komma iväg NU fredag.
Det var så påtagligt insisterande drömmar. Annorlunda från de jag brukar ha. Mycket insisterande som sagt. Så jag insisterade. Lirkade och påtalade fördelar.
Så bestämde vi oss att göra ett försök. Hellre det än att sitta i hamnen hela dagen – eller ännu värre bli tvungna att återvända till Gibraltar för att ägaren till ”vår” plats skulle komma hem!
Men barnen var inte lika pigga på att riskerar tuffa tag i sundet utan ville hellre ta det lugnt. Då är det motigt att påtvinga att vi går ut. Men jag gav mig inte.

Och det var bra. Jag tror vi lyckades pricka in en ganska sällsynt lucka i sundet, och fick en förvånansvärt fridfull dag, nästan som en lugn innansjö, mellan Europas och Afrikas kontinenter, sökandes de rätta strömmarna ungefär längs tjugo meters linjen (havsdjupslinjen längs spanska kusten) som vi hört man skulle göra. Det såg helt annorlunda ut där ute jämfört med dagen innan när vi försökte, och fick vända.
Och jämfört med nästa dag – lördagen – när vindarna blev alldeles för starka! Tänk om vi hade väntat – då hade vi varit fast i Algeciras eller Gibraltar fortfarande i jag vet inte hur många dagar!
Här är i Tarifa är ett schysst ställe att vara fast på ett tag!
Lite omständigt i fiske- och kommershamnen, men bra energier.

Tog ett tag att hitta en lösning för att komma av och på när tidvattnet tog ner Siska långt nedan för kajkanten, och Spirit var mycket upprörd, förtvivlad,
när hans hem låg långt där nere bland de obehagliga fiskarna och guppade utom räckhåll för honom.
Här egentligen inga platser för segelbåtar, men som en spanjor marinero sa;
”med lite vaselin och välvilja går det”.
Fler bilder (många!!!) från Gibraltar förra veckan:

Everytime we are about to leave harbour, I seam to get this incredible urge to write a lot on the blog. In case I can´t do it again, for a long time I mean.

In the sidebar you can find A LOT of links to sailors. In many of them it´s a certain movement at this time of the year. One of my favorites is the one of Roz Savage who crossed the Atlantic rowing in 2006 and now is on her way to go for the Pacific summer 2008.
I found this crazy you tube clip on her page:

Here follows some links to sailors, friends we have met here, which are not yet in the sidebar:

www.alnair.org with Muriel, Stéphane and Falco on Alna’Ir, in French
www.bluewatersailors.com with Bente, Arnd and Siri on Narwal, in German
www.castingoff.mysite.com with Phillippa, Paul and Oscar on Pondlife, in English
www.freewebs.com/onthenose with Liz and Bob on Yanina, in English
and of course:
www.sailingpeterpan.blogspot.com with Susan and Jan on Peter Pan, in German

…We got some Goodbyes to do, and hopefully a lot of See you soons too..!
I’ll get some more sites then..

Until then do check out, and fill in some harbours, at www.theharbourmap.blogspot.com!

And,
Best wishes from Tassa and Tiago!
They send two new favorite video links, for a more lovely world:

The cat, the rat and the dog
The kitten and the crow

Fresh photos from the beach today:

Jamen nu är allt helt perfekt! Det har slutat blåsa, men vi är ändå kvar i Almerimar, för här är så många, många trevliga och intressanta seglare, och rätt mycket fester också. De flesta har övervintrat här och ska vidare ut på världsomsegling (Nuno vill med). Så länge har de varit här, att de som är musiker t.o.m. bildat ett band. De spelade på en avskedsfest igår. Men nu tror jag inte de som skulle åka åker än, Bente, Arnd och lilla Siri – www.bluewatersailors.com, för Arnd har svårt att slita sig från alla vänner och allt som man kan få gjort här. Och så låter det bland många. Några dagar till skadar inte . I övermorgon är det en födelsedagsfest. Det blir en härlig blandning språk på festerna. Några ska vidare mot Röda Havet, några ska ut över Atlanten, och ett holländskt par ska till Senegal. Det här med Senegal är en intressant historia som Nuno nappat på inför framtiden, för det finns en motsvarighet till Läkare Utan Gränser, dvs Segel Utan Gränser -www.voilessansfrontieres.org.
Och jag håller på och målar om däck, så några dagar till är helt perfekt.
Hoppas hinna ikapp lite på bloggen också.

OASYS, MINI-HOLLYWOOD, SPAGHETTI-WESTERN, FORT BRAVO
Vi börjar med Spaghetti-westerns-Mecka i öken utanför Tabernas där vi var under dagarna i Almería. Snopet upptäckte vi efter en bra dag med barnen att det fanns två ställen till i närheten där de flesta filmerna spelas och spelats in. Kolla www.fortbravo.es (endast spanska versionen verkar fungera i nuläget), dit vill vi nästa gång, mer kultigt. Oasys, i High Chaparral stil, där vi var är gjort för familjeutflykt med barnen, och helt lyckat för det, med diverse shower under dagen. Nedan följer Tassas filmer från cancan-showen och från papegoj-showen. Det var ara-papegojor som räddats från vanvård och sedan dresserats. Väldigt charmiga fåglar med glimten i ögat.

Och här är lite fler bilder från en bra dag. Kan säga att om man inte har bil är det rätt omständigt att ta sig dit, men med lite planering, bussar och en bit taxi samt hemkomst mitt i natten, så gick det fint.

(Har uppdaterat med defin-bilder i högerlisten.)

Ja, tanter har vi fått lite erfarenhet av här.

I onsdags var vi och hälsade på på två chokladfabriker, Valor och Pérez, i Vila Joyosa. Valors museum var stängt på grund av regnet och stormen. Det har varit vind och vågor på Medelhavet så mycket att skalan på väderkartan inte räckte till, utan såg ut som ett stort hål över havet. Inte ens fiskarna gick ut med sina båtar. Torsdag med sol gick vi tillbaka till Valors chokladfabrik och chokladmuseum.

Denna dag hade jag och Tiago byggt ett sandslott på förmiddagen. Vi hade gjort ett torn i mitten som jag täckt med snäckor på ovansidan. På väg till Valor så såg vi en tant som gick på stranden och samlade snäckor i en påse.
När hon kommer till vårt sandslott stannar hon och böjer sig ner och plockar några av snäckorna jag prytt tornet med..! xD

Utanför chokladfabriken stod redan 7-8 människor och väntade på att bli insläppta. Det blev vi också efter att två smockfulla bussar med 80 turister blivit insläppta… Så fick vi äntligen besöka museumet och höra om kaokaobönor och företagsamma chokladtillverkare. Jättefina chokladskulpturer gjorda av en maya-indian, Guillermo Xul Xiu, för två år sedan (!), med kaokaoträdets skyddsgudar.

Efter museumet fick vi titta lite på fabriken där de tillverkar choklad, och sen, chokladaffären med praliner till provsmakning. Mums! Jättegott! Och mamma blev lite kompis med dem som jobbar där. De var jätteschyssta. Vi kände oss som stammisar redan.
Det var inte bara vi som uppskattade pralinerna utan även alla de spanska tanterna som kommit med bussarna… När tre paket med de lyxigare bjud-chokladpralinerna tagit slut, tittade en dam irriterat på det oöppnade paketet som var kvar på bordet. Det fanns fyra brickor med choklad vid sidan om, men hon ville ha av dem i paketet. När ingen av personalen kom och öppnade paketet till dem, och hon tittat sig omkring allt mer frustrerat, så fattade hon ett handlingskraftigt beslut. Hon tog upp paketet och började riva och dra i det, men fick inte upp plasten runt om. När det inte gick med fingrarna så testade hon med tänderna. Hon bet och slet. Det gick inte heller. Vi tittade och fnissade med gömda stora ögon, och tyckte hon påminde om Kajsa i Kalle Anka när det är klädrea. Nu kom tant-vännerna till undsättning och en av dem plockade fram en liten fickkniv ur handväskan, som hon skar av plasten med. Någon kort sekund låtsades alla ko-lugna med pralinerna lysande i ögonvrårna. Efter fem sekunder var alla pralinerna slut..!. (Jag lovar att jag inte överdriver det minsta!)
Ja, de damerna gillade i alla fall choklad… ;P

På vägen hem fotograferade jag sandslottet utan topp-snäckorna..

Märkte också att blå huset med färgglada tvätten bytt tvätt. På morgonen gult och vitt, på eftermiddagen rosa och mintgrönt. Fint.

/Tassa och Jenny tillsammans

Lite mer chokladfabriks info från Jenny:

Hos Valor som drivs av fjärde-femte generationen sedan 1881 är det stort och modernt, med exklusiv choklad som t.ex. basilika-smak – förutom alla fyllningar med whiskey och likörer. Personalen talar spanska och engelska och jag vill nämna Alicia Segovia och Pepi Mingot som var jättetrevliga. Besöket och provsmakningarna är gratis, och sedan är det fritt fram att shoppa loss. I fabriken såg vi ett litet berg med lådor märkta Suecia/Sverige.

Hos Pérez drivs också företaget vidare inom familjen sedan 1892. Här har man valt att satsa på tradition och det gamla hantverket. Vi visas runt i den lilla fabriken som fortfarande är i användning och de ljusgula maskinerna fyller det choklad-doftande utrymmet. (Choklad-damm känns lyxigt tycker jag) Även här är vi i sällskap med en stor busslast turister. Vi dricker alla utsökt varm choklad som bjuds. Gratis här också, med en butik i slutet av rundan. Jättetrevlig kvinna – som var i Stockholm på turistresa förra sommaren – ger oss specialguidning. Hon är gift med grundarens sonson. Jag missar hennes namn när nästa busslast väller in och slukar det stolta företaget med sin nyfikna chokladhunger. Hetsiga tanter överallt. Hon hinner berätta att innan Andra Världskriget fanns tretton stycken chokladfabriker i VilaJoyosa. Nu finns det tre stycken kvar.

Och vi är kvar i VilaJoyosa tills lördag tror vi. Sedan Alicante.

Hej allihopa detta är Tiago som skriver. Förrigår så var vi på ett ställe som heter Sitges. Det var Jätte kul. Jag behöver nog inte förklara hur där ser ut för det har nog mamma redan gjort. Jag saknar er. Hejdå!!! Ses i sommar!!!!!!!!!!!!

*

Hejsan alla! Nu är det TASSA som skriver.

Om någon undrar, så är anledningen till detta plötsliga skrivande någon som har namnen ”mamma” eller ”Jenny”.

Vi har nu som de flesta vet lämnat Barcelona. Jag måste säga att när vi kom tillbaka från Portugal så kändes båten VÄLDIGT liten! Nu har vi förmodligen passerat halvtid på vår resa, och jag har fått en och annan släng av hemlängtan… Men jag VILL fortsätta, jag SKA fortsätta resan! Det är konstigt, ibland känns det som om jag bara vill fortsätta resan för evigt och ibland känns det som om jag bara vill ta flyget hem.. Oftast känns det som om jag vill fortsätta resan några månader till och sedan komma hem, och det är också den tankegången jag föredrar. Ja, nu när jag har babblat lite om mig själv, så ska jag lämna över mammas dator till mamma så att hon kan uppdatera vår karta i högerlisten.

KOM IHÅG! : Om några timmar; fredagen den 25 Januari så fyller pappa 37 år!! GRATTIS PAPPA, 37 år!!

Så nu, efter att ha uppfyllt mammas krav på minst tre meningar på bloggen, såska jag åtegå till mitt läsande av Rosens Namn…

Puss & Kram till er alla! ///Tassa<3<3

Resten av oss ombord på Siska:

Hej hej!

Imorgon åker vi till Portugal! Känns väldigt overkligt… Att bo i hus igen, ett tag i alla fall.. Vi fick ju en lite försmak på bo-i-hus-livet häromdan när vi var och hälsade på hos mammas kompis Jorm och hans mamma Ann-Sofie.

Urmysigt! Det huset var bara så fiint! För att inte tala om människorna i det! Det var jättekul! Mamma, pappa, Jorm och Ann-Sofie pratade till jätte sent… :0 =P

Riktiga lyxmiddagar fick vi också, jag tror aldrig jag har varit så mätt förr! x)

Kram på er alla och God Jul!!! <3<3<3<3

// Tassa

Pappa tittar ut över Jorms och Ann-Sofies dal på morgonen:

Ber att få återkomma med ett rejälare inlägg, och svar till alla – snart!

Försöker nu efter många dagar utan eget internet, och långa tider utan tvättmaskin, eller elektricitet och laddningsmöjligheter till diverse apparater, att komma ikapp med allt; mail, tvätt, städning, lagning, inköp, och förberedelser för kommande dagar. Det känns att det är jul i luften även här i Barcelonas kalla kvällar med överfulla affärer. Hursomhelst, är vi glada att vi lyckats ta oss hit!

Tills ett av mina långa inlägg; lite sjöstjärnor och andra vackra varelser så länge, som Tassa har fotograferat:

Hello everybody!

Now I am going to jump back in time to Sunday, the 7^th of October.The morning started with a lock that only took us down 20 centimeters…We would have expected a lock going down like 4 meters… We were very chocked when the gates opened just when we thought it all started.We were actually going to Sète, but we stopped in Aigues-Mortes instead. Every year in Aigues-Mortes there is a big party for a whole week. We were really lucky, we came to Aigues-Mortes in the very first day of the party-week. So we spent the day watching bull races and walking around watching all the people and stuff… There were a lot of people who had dressed up in funny and wired clothes and wigs. When we were at the bull race one of the bulls escaped. It ran out on the car parking, and destroyed more than one car! Then it ran over to the other side of the lake, to the salt heaps. I don’t know how long it took to find the bull again, but I suppose they did…

In Aigues-Mortes there is a tower that once was used as a prison were they locked in women who refused to be Catholics. One woman was locked in for 38 years! She was first locked in when she was 8… The tower had 7 meter thick walls. The Constance Tower to the right and Siska to the left in the picture:

No we jump to next day; Monday the 8^th of October.We were going from Aigues-Mortes to Sète. On the way there we went trough Camargue. In Camargue we saw wild horses and flamingoes. It was really cool, the horses was in the bushes eating. And flamingoes are very pink! It was quite an experience. When we got to Sète we discovered that is wasn’t Sète. We were in Frontignan, a city a little bit from Sète… Frontignan isn’t so far from the Mediterranean. So we went in to the city and got a map and then we went to the beach. It wasn’t a big beach but there were really many shells! Tiago and I dipped our feet in the Mediterranean for the very first time…=) Now that’s all for me right now…

Tassa <3<3

Idag firade vi Tassas födelsedag med sång och presenter på Siska :-),

och nu firar vi egentligen vidare med internet och Skype till Tassa  på …McDonalds…, men

Livia var förvånad att vi firade Tassas födelsedag idag den 30:e september,

och då fick vi ont i magen av skrattkramper när vi förstod att det är imorgon det är den 1:e oktober,

då Tassa fyller år……!!!

Så nu får vi fira en gång till imorgon, men kommer att vara på väg ute på Rhône, mot Viviers innan Avignon, så ring på 0046-705-24 90 85, om ni vill gratta henne på Rätt dag..!

Passar på att gratta alla andra vågar som fyller år i dagarna;

Först grattis igen till FELIX som var här och hälsade på oss igår med hela goa familjen! Tack för alla fina presenter, och för att vi fick äran att få ert besök, och för en skön dag och mysig kväll!

GRATTIS TILL SARA, SOPHIE, MATTIAS, ENRICA, KIKAN, BARFOTA-RALF, MIN PAPPA WILLIE, MIN SVÄRMOR ZÍ-ZÍ, och uppdatera mig om jag missat någon kär våg så att jag lär mig när alla fyller år!!!

Skriver inte mer nu, för vi ska fortsätta fira Tassa som planerat

Och sedan en gång till imorgon..!