Everytime we are about to leave harbour, I seam to get this incredible urge to write a lot on the blog. In case I can´t do it again, for a long time I mean.

In the sidebar you can find A LOT of links to sailors. In many of them it´s a certain movement at this time of the year. One of my favorites is the one of Roz Savage who crossed the Atlantic rowing in 2006 and now is on her way to go for the Pacific summer 2008.
I found this crazy you tube clip on her page:

Here follows some links to sailors, friends we have met here, which are not yet in the sidebar:

www.alnair.org with Muriel, Stéphane and Falco on Alna’Ir, in French
www.bluewatersailors.com with Bente, Arnd and Siri on Narwal, in German
www.castingoff.mysite.com with Phillippa, Paul and Oscar on Pondlife, in English
www.freewebs.com/onthenose with Liz and Bob on Yanina, in English
and of course:
www.sailingpeterpan.blogspot.com with Susan and Jan on Peter Pan, in German

…We got some Goodbyes to do, and hopefully a lot of See you soons too..!
I’ll get some more sites then..

Until then do check out, and fill in some harbours, at www.theharbourmap.blogspot.com!

And,
Best wishes from Tassa and Tiago!
They send two new favorite video links, for a more lovely world:

The cat, the rat and the dog
The kitten and the crow

Fresh photos from the beach today:

Siska och crew siktar på utfarten ur Almerimar imorgon torsdag, med målet Motril och ankring vid hamnen eftersom där är dyrt. Väderleksrapporterna stämmer ofta inte, men det vi hoppas på är att vindarna inte ska stoppa oss i någon av de dyra hamnarna som ligger framför oss nu. Våra svenska båtgrannar här ombord på Mañana seglade ut tidigt i morse, mot Cartagena som vi kom ifrån. De ska ta kanalerna hem. Peter Pan fortsätter vi att segla tillsammans med och imorgon nog oxå Narwal. Det är många som lämnar sin övervintringstid nu och fortsätter sin resa.

Önskar er God Valborg!

(lite båtbilder i högerlisten uppladdade nu)

…from here this last days with new friends in Almerimar:

I hope you understand why Nuno has no time blog-writing, as he is very busy out talking with everybody intensly, all the time :-)!

Aldrig i livet att jag kommer att vilja ha en sittplats som den som beskrivs här

• som utsikt från mitt hem
• som dekoration i min by
• som konst i mina barns skola
• som del i min kommuns utgifter

Varför?

• jag tycker den är ful
• jag tycker inte den passar in
• den formar byns uttryck i en form jag vill motverka
• konstnären har mig veterligen ingen anknytning till bygden
• för de pengarna -95 000/150 000 kr- kan man göra något bättre
• jag tycker att utsmyckningen ska kunna förenas med lek och natur
• jag tycker att elever ska vara delaktigare i skapandet av sin skolas konst, inte bara i namnet

Idag frustrerande att vara långt hemifrån från byn och från politiken,
men jag ska göra allt vad jag kan för att stoppa bygget av Alf Björks sittplats på Lunnaskolan i Kågeröd.
Tyvärr vet jag inte hur responsen på “konstverket” är där hemma, men jag hoppas fler än jag hellre vill ha något vackrare och ändamålsenligare för pengarna. Subjektiva omdömen, jag vet.

Under resan har just formandet av orters uttryck gjorts mycket tydligt, eftersom vi flyttar oss från plats till plats och så påtagligt märker skillnaderna. Vi märker hur viktigt det är vad orter gör av sin presentation, och hur mycket det påverkar stämningen, både bland boende och besökare.
Här är det självklart att ortens konstnärer knyts samman med sin byggd med stolthet, och jag tycker att vi ska verka för det. Jag hade gärna gjort jobbet, och gärna tillsammans med barnen på skolan; och jag hade gärna sett att någon annan lokal konstnär fått uppdraget - bara inte detta som idag presenteras i Helsingborgs Dagblad.
Kända exempel här i Spanien är hur Salvador Dalí och Antoni Gaudí gjort sina hemorter världsberömda, och hur detta idag tillvaratas och lyfts fram.
Jag tycker det är ett klokt samarbete om kommunen lyfter fram sina konstnärer, och konstnärerna lyfter fram sina kommuner. Det behövs mer sådans samarbeten anser jag. Inte bara - men mer.

Sedan kommer vi in på regelverk. En halv procent av investeringskostnaden skall enligt lag användas till konstnärlig utsmyckning. Och vad konstnärlig utsmyckning är, det finns det många enligt mig dumma regler om.
Så där finns tyvärr mycket motstånd uppifrån. Vi har i Miljöpartiet pratat om något mer jordnära med trädgårdsarkitektur och lustgårdskänsla. Jag har hört glada rykten om en fontän hos barnen, vilket verkar vara deras favoritval. Och nu kommer istället detta som en kalldusch, när det innan bygget inte ens var många som utnyttjade de sittplatser som fanns.

När det gäller Kågeröds uttryck har jag inte mycket till övers för “modern konst” utan önskar något i linje med Kågerödslund och Lunden som är vårt vackraste smycke i byn enligt mig.

När jag tänker på Kågeröd tänker jag inte på tegel i första hand utan på trä och träd; ekar, bokar och vitsippor, friskt grönt och porlande vatten. Och så tänker jag på en litet antal som förstör vad de kan på kvällar och nätter i Kågeröds centrum. Och så tänker jag på hur det stör mig att pengar och energi uppifrån så ofta kolliderar med energi utan pengar nerifrån, och att inget vettigt görs för att förena de båda källorna..

Mina barn som liksom jag gått/går på skolan hälsar; Fult tegeltorn för hundratusenkronor - Nej tack!

Så, efter en lång vinter, kändes det att det faktiskt varit vinter, när vi kom till vår vårs första bubblande fest, och mindes i kontrast till den färgsprakande ljudligt pumpande yran, hur mycket djup och tyngd det var under påskens ris och piskor framburna på gyllene kuddar av män i konformade huvor till dovt dunkande trummor i nattens mörker. Vi har sett två olika museum i skyddsrum som byggdes under spanska inbördeskriget, och vandrat i grottor och gångar under jorden hörandes berättelser om bomber som föll och människor som tryckte sig samman i skräck. Vi har besökt fler museum och arkeologiska minnesmärken än vi minns att räkna, och förstått att här har kulturerna kommit och gått långt innan någonting hände i Sverige.

Vi har besökt arkeologiska museum i världsklass, och bilden ovan är tagen i ett av dem; i Almería.

VÅR-FEST!!!

Så när några av alla vi seglare i Almerimar fyllde bussen och skrattade åt hur vi såg ut så många tillsammans på en lokalbuss,

och åkte upp till El Ejido för firandet av San Marcos, då insåg jag av barnens häpna blickar att det var mycket länge sedan vi såg en riktigt festlig fest. Inte sedan vi var i Camargue i höstas har dansen legat i luften över gatorna så.
Härligt att känna att spanska sommaren är på väg, och att vi ligger tryggt i hamn och klokt väntar på att vindarna ska lugna sig, och i bästa sällskap dessutom. Här är vi lyckliga!

Och här kommer ett hopkok av bilder från i söndags, från staden som inte fanns för tjugofem år sedan, men nu ligger i Europas snabbast växande område, vilket förser vår världsdel med fler grönsaker än någonannanstans. Kanske försöker - försöker - jag senare att visa er på bilder hur landremsan mellan hav och berg består för oss sedan några veckor tillbaka av idel plast, plast, plast, plast, och mer plast än ett öga klarar av att skåda och en hjärna inte mäktar förstå. Detta är ett hav av växthus av plast, med små städer insprängda här och var mellan bländande vita plastytor i varierande kvadrater, tätt, tätt, tätt tillsammans utan slut.
När jag såg det första gången för några veckor sedan tog jag inget foto för det var så fult i mina ögon. Senare tog jag inget foto för det måste väl snart vara slut på så fult mycket plast tänkte jag, och hittade ett berg vid sidan om att fotografera ibland. Men nu har jag börjat vänja mig vid att alla platta ytor består av plast, och att de trycker sig allt längre upp mot bergssidorna, och att jag faktiskt måste fotografera det här! Så det ska jag göra, men har inte gjort. Ännu. Här följer däremot Tassas bilder som utlovat:

Processionen av glada upptåg i vagnar i stil med våra studentfester men ändå inte, hade i sitt centrum en marknad med allt från jaktfalkar, moriskt te-tält, glasblåsare, trollkarlar, helgrillad gris, aloe vera produkter, tortyr-redskap från Spaniens medeltid och sandgubbar med gräsfrö på skallen insytt i färgglada nylonstrumpor redo att vattnas och växa:

När siestan ebbat ut på någon tapas-bar fortsatte färden mot kvällens häst-show, och vi bänkades oss på skuggsidan precis som alla andra, lämnandes den soliga sidan tom bakom ryttarna och deras hästar. Utanför var det som hände mindre tillrättalagt.

Fransyskan har nu så mycket växt in i vår familj, och blivit en familjemedlem samt besättningsmedlem ombord på Siska,

Nuno har med stor glädje äntligen hittat nya begagnade blad till vindgeneratorn, efter att de ursrungliga försvann ner i Kielkanalens östra sluss när de slog i Nunos huvud! Nu snurrar vindgeneratorn på fint igen.

Och vi har hittat hem,fram, till hur vi trodde det skulle vara i de flesta hamnar under resan, men först nu blivit verklighet - Almerimar är så fullt med långseglare på väg, att vi stortrivs och har svårt att slita oss!

Men inser att vi måste, snart, när vi träffar seglare som är här sedan elva eller t.o.m. arton år tillbaka, och aldrig vill lämna igen. Vi skulle åkt förrförra veckan, vi skulle åkt förra veckan, vi skulle åkt idag, vi skulle åkt imorgon - och just nu har vi faktiskt ingen aning om när vi åker!

Vet dock att jag behöver lift upp till Sverige från södra Spanien så att jag är i Skåne till den tjugonde eller tjugoförsta maj, och sedan ner igen sista dagarna i maj eller första i juni!

Vill inte flyga. Tåg vill jag gärna, men det är för dyrt, tyvärr och knäppt nog..!

Tåg ska inte vara dyrare än flyg!

Men en ledig plats i en bil eller lastbil som ändå ska åka, hade suttit fint! :-)

Några bilder från idag på bryggan när

våra vänners hundar Falco och Rumbo hälsade på.

att rubriken till www.dreamalive.se nu ändras från “4 persons + 1 dog on 8,5×2 meter sailboat for 1 year living their dreams together” till:

“4 persons + 1 dog + 1 french mannequin on 8,5×2 meter sailboat for 1 year living their dreams together”

Fantastic news!!!!!!

It’s happening now; my new little baby is born;

THE HARBOUR MAP

This is so fresh and so young, I still don’t now all the tricks,
but it’s coming, and later on you’ll find it at www.theharbourmap.com,
until then the Google Earth map for boaters and sailors all over the world
will hang around at a blog-page (just click the link above).

You want to help me fill in harbours, marinas, and anchoring-places you know about!?

Please YES!!!

(there are probably some new-born situations for me to deal with,
but bring it on!!!)

Oh!!,
At The Harbour Map you’ll also find

THE SAILORS MAP,
where you sailors can add an message from where you are on this planet with a photo and a little message
-and your home site for example-

Love, from Jenny in Almerimar

Jamen nu är allt helt perfekt! Det har slutat blåsa, men vi är ändå kvar i Almerimar, för här är så många, många trevliga och intressanta seglare, och rätt mycket fester också. De flesta har övervintrat här och ska vidare ut på världsomsegling (Nuno vill med). Så länge har de varit här, att de som är musiker t.o.m. bildat ett band. De spelade på en avskedsfest igår. Men nu tror jag inte de som skulle åka åker än, Bente, Arnd och lilla Siri - www.bluewatersailors.com, för Arnd har svårt att slita sig från alla vänner och allt som man kan få gjort här. Och så låter det bland många. Några dagar till skadar inte :-). I övermorgon är det en födelsedagsfest. Det blir en härlig blandning språk på festerna. Några ska vidare mot Röda Havet, några ska ut över Atlanten, och ett holländskt par ska till Senegal. Det här med Senegal är en intressant historia som Nuno nappat på inför framtiden, för det finns en motsvarighet till Läkare Utan Gränser, dvs Segel Utan Gränser -www.voilessansfrontieres.org.
Och jag håller på och målar om däck, så några dagar till är helt perfekt.
Hoppas hinna ikapp lite på bloggen också.

OASYS, MINI-HOLLYWOOD, SPAGHETTI-WESTERN, FORT BRAVO
Vi börjar med Spaghetti-westerns-Mecka i öken utanför Tabernas där vi var under dagarna i Almería. Snopet upptäckte vi efter en bra dag med barnen att det fanns två ställen till i närheten där de flesta filmerna spelas och spelats in. Kolla www.fortbravo.es (endast spanska versionen verkar fungera i nuläget), dit vill vi nästa gång, mer kultigt. Oasys, i High Chaparral stil, där vi var är gjort för familjeutflykt med barnen, och helt lyckat för det, med diverse shower under dagen. Nedan följer Tassas filmer från cancan-showen och från papegoj-showen. Det var ara-papegojor som räddats från vanvård och sedan dresserats. Väldigt charmiga fåglar med glimten i ögat.

Och här är lite fler bilder från en bra dag. Kan säga att om man inte har bil är det rätt omständigt att ta sig dit, men med lite planering, bussar och en bit taxi samt hemkomst mitt i natten, så gick det fint.

(Har uppdaterat med defin-bilder i högerlisten.)

Av någon anledning har vi tänkt oss att allt bara ska bli bättre och bättre, men just nu känns det mest värre och värre.
Kanske är det en konsekvens av ljudeffekterna vi lever med, och då menar jag inte Tiagos, utan det så genomgående ljudet av storm i förtöjningar, vajrar, linor och båtar i hela hamnen.
För varje ställe vi stannar på pga av vädret, så tycks vågorna bara större och större och deras hastighet drivande varandra allt intensivare.

Varje natt man ligger vaken av ljudets enormhet undrar man om det någonsin varit så mycket som just nu, när skrovet vibrerar och alla muskler spänns för att inte rulla medan det tjuter i masten.
Samtidigt manar förnuftet på om att det är minnet som spelar spratt…..men jag är inte helt övertygad om att det är så. Kan det verkligen blåsa så här mycket på en och samma plats så länge!?! Vi hade ingen aning om att det fanns så mycket berg och så mycket vindar i det här landet!

Så jag frågade en inföding som gav mig skjuts, och han sa att,
“Ja det är så här - kanske inte så starka vindar som nu, men alltid vind, vind, vind”. “På sommaren oxå?!” sa jag. “På lördagar och söndagar” sa han.
Bara en enda dag var han på stranden förra sommaren; den enda lördagen det inte blåste..

Tror ni har det varmare där hemma nu. Det är faktiskt inte rättvist tycker jag!
Men som ni brukar vara gulliga och kommentera när vi haft medvind och varmt (3gg?!?!)
-Ni förtjänar det!

Vi vägrar komma hem innan vi haft fantastisk sommarsegling!

Vi är i Almerimar som är det mest kända stället i Spanien bland seglare som övervintrar. …I höstas i Frankrike trodde vi att vi skulle övervintra här. Nu övervårar vi istället, för vi är fast här, med i ordets sanna bemärkelse OTROLIGA motvindar.
Passar på och fixar Siska.
Här är så många projektbåtar att det är både härligt och förfärande att se. Mer grått och daskigt än blankt och flashigt i denna hamnen. Och hur många seglare som helst att lära känna. Många är ordentligt fastrotade här. Sedan flera flera år, och med parabol-antenner i stora betongklumpshållare på kajkanten.
Det jag gillar bäst här är att de har ett radio-nätverk varje dag klockan tio via VHF, där alla hjälps åt med diverse information om allt mellan himmel och jord.
Och så är det utsikten mot Sierra Nevada, med sina snöklädda toppar.

Så, nu har jag värmt upp datorn efter över en vecka utan internet, och så kanske jag kan få skriva av mig känslor, tankar och minnen mer snart; om morgondagen så vill.
..Egentligen är jag rätt nöjd med att stanna och dona och pula, men det är någonting med stämningen i luften som får folk att bli modstulna här…..och jag är inte riktigt på topp, så det smittar, och idag ville jag bara lipa.
Men jag vet ju att det går i vågor.
Eller som tidvattnets ebb och flod.
Eller som Medelhavsvindarnas tvära kast.
Mina känslor.
Så jag oroar mig inte. Bara är där jag är.

Jan och Nuno och vindmätaren, i Almerías på Blåsiga kusten.

Idogt väderstuderande pågår dagligen, och senaste stora orkanrapporterna från mamma/svärmor/farmor i Portugal gör att vi tar det lugnt och försiktigt. Ingen brådska. Atlanten kan gärna vänta tills vädret blir stabilare …..om det nu blir det.

Här har någon iallafall varit smart och döpt om Blåsiga kusten till Varma kusten.
Ungefär som städerskor döpts om..
Max antal soltimmar i fokus istället för max antal vindtimmar.
De som bor här verkar ändå rätt nöjda att slippa alla turister som håller sig borta pga det enorma blåsandet. “Annars skulle här se ut som i Málaga” säger de.
Men här är mycket fint att se i och kring Almería.
Hinner bara inte skriva om det nu (..och inte innan heller eftersom vi haft så mycket att besöka); förbereder för avfärd imorgonbitti när det är en lucka i stormarna. Alltid lite nervöst.

KÄRA VÄNNER!
Uppriktigt mycket ursäktande att jag inte hunnit svara på alla mail, förlåt,
-det regnar ju aldrig, så att man kan sitta inne en hel dag och få umgås med datorn! Förlåt, jag vill svara alla men har inte haft möjlighet ännu, och jag vill svara rejält, med inlevelse, inte hastigt och slarvigt.

Och så vill jag/vi gratulera alla våra vänner som blivit föräldrar, och hälsa de nya små människorna välkomna till den här otroliga världen! GRATTIS, GRATTIS, GRATTIS & Hjärtligt Välkomna!!!
Och jättegrattis till vädurs-vännerna som fyller år nu!!!
Och tacka för bidrag och stöd vi får av vänner vi känner, och nya vänner vi ännu inte träffat annat än på nätet!
Tänker på er!!!
Mer än ni kanske anar!
KRAMAR

(..är in i roten alltid beredd på att nästa dag kan bli min sista,
så jag vill att alla jag bryr mig om vet om,
att jag är med er och ni är med mig,
ifallifall…)

Kärlek!!!

(vi har varit i Spaghetti-Westerns Mecka - det ligger här utanför Almería i Europas största ökenområde, och det var så härligt kultigt efter att vi sett Clintan på spanska under vintern här sedan vi köpte en DVD-skiva på en marknad och då blev lurade och inte fick den med engelskt tal som stod på fodralet, utan med spansk dubbning, haha. Jag är infödd i Vilda Västern-generationens gyllene eftersvallningar, och blev som barn på nytt med röken ur pekfingret gömd bakom husknutarna, men det skulle jag ju inte skriva om nu, för jag MÅSTE diska innan vi drar så att allt är undanstuvat och klart innan vi ska ut och gunga igen. Vill återkomma! Hej så länge!)
Not dead or alive! Only ALIVE!
…men ända sättet att inte vara rädd för döden är att inte vara rädd för den!
…men det är ju inte bara mitt liv det handlar om!

Iallafall så hinner jag inte skriva så mycket som jag vill, och idag har jag målat istället, och nu MÅSTE jag diska, och sova!!

Yours, Jenny